Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KUURO-INGA. EN LIVSBILD FRÅN KARESUANDO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes blick var densamma som under mötet i fjället
föregående vinter, något av fjärrskådande. Men nu förstod
jag: med den osynlige för ögonen hade hon härdat ut.
Tyvärr ville ej alla så möta henne. Utan: nu har hon blivit
riktigt tokig, hon är farlig. Detta hörde hon ej själv.
Hon tycktes igenkänna alla. Öm som en mor kunde
hon lägga sin arm om den andres hals och fråga så
bevekande, hur det var ställt därinne. Och med vilken kärlek
och takt hon gjorde det.
Jag minns, att vi den vårvintern en dag hade ett bröllop
här i byn. Medan vi sitta runt köttfaten, stiger Kuuro-Inga
upp, går bakom brudgummen, som var en yngre släkting
till henne, gör honom varsamt uppmärksam på, att hon
blott vill säga honom ett par ord och stilla och milt, sä att
blott vi närmast sittande höra det, säger hon: »Pieti, nu är
du brudgum, nu håller du bröllop, men en dag skall Jesus
hålla bröllop, du vill väl då också vara med i den bröllopssalen?»
Och så går hon tillbaka. Hon väntade ej på svar.
Det var som om hon hellre ville, att en annan skulle få
hans hjärtas svar.
I ett par veckor följde hon mig på en av mina resor
genom byarna, — ej som en skugga utan, jag höll pä att:
säga, som en trogen pastorsadjunkt. Jag hade då många
tillfällen att giva akt på henne och — lära av henne.
Hunger och törst efter Guds ord var stor i de dagarna
inom vår församling. Kåtan eller pörtet kunde vara
överfyllt av lyssnare. Inga höll sig liksom undan. Ty hon kunde
ju ändå inte vara åhörare, då hon inga öron hade. Men
så hade hon desto bättre ögon. Hon iakttog alla, såg hur
de lyssnade. Om någon kom in och ej fick sittplats utan
stannade nere vid. dörren i skumrasket, blyg och skygg, gled
hon genast bort till honom eller henne och inbjöd den sist
inkomne att stiga längre fram och plats beredde hon alltid,
hur fullt det än var, och helst så nära bordet och ljuset
och prästen som möjligt. På så sätt var Kuuro-Inga även
»mottagningskommitté».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
