Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han betraktade mig med en blandning af harm
och medömkan. »Hon är en hafsfru, skall man väl
förmå gifva henne en själ?» mumlade han halfhögt
under det han gick bort till fönstret och såg ut på
gatan, där promenerande herrar och damer kastade
nyfikna blickar in i rummet.
»Helena», sade han hastigt, »du måste visa dig
i din verkliga skepnad. Gå ned till värden och bed
honom att han låter flytta dina saker till min mors
bostad! ... Knyt därpå en silkesduk kring hufvudet
och skynda dig till min mor. Följ efter mig; jag
tänker du kommer tids nog för att följa henne i
aftonsången. Gunillas namn måste rentvås, Filip må blifva
ond eller god. Lena får åtminstone i dag vara min
mors tjänarinna».
Jag skyndade ned i skänkrummet, men hvem
beskrifver den häpnad, som nu målades på allas ansikten!
Värden tog sig om pannan och studenterna rusade upp
från sina platser, då jag skalkaktigt log mot dem.
»Helena Björk!» ljöd nu i dörren Seldéns stränga
röst. »Min mor väntar att jungfrun följer henne i
aftonsången; jag skall göra upp med värden».
Jag gick, dock ej allt för hastigt; min korta
frihetstid, det kände jag, var nu förbi.
Fru Seldén var en gammaldags borgarhustru, hon
höll mig strängt till arbete och Seldén undervisade mig
ett par timmar dagligen i bokliga kunskaper, och snart
hette det att fröken Beata sändt mig i detta ärbara
hus för att få mig danad till en god, sparsam
husmor, innan jag gifte mig med Granberg. Jag log åt
detta rykte, ty jag förstod att nådig fröken själf låtit
utsprida det för att dölja verkliga förhållandet, och
jag visste nu med säkerhet att hon ej ämnade
begagna sig af sin inbillade förmyndarerätt öfver mig.
Seldén underrättade mig om, att han skrifvit så
väl till fröken Beata som till löjtnant Filip. Dag efter
dag, vecka efter vecka väntade vi på svar eller att
Filip själf skulle komma och bestämma öfver min
framtid, men ej en rad, ej ett tecken spordes från någon
på det gamla herresätet. Där hade lifvet mången gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
