Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gunilla här?»
»Din häpnad öfvertygar mig bättre än ord att hon
ej finnes i huset, men så måste hon snart vara här ...
Helena», fortfor han, då jag mållös af förvåning stirrade
på honom, »du hörde ju fröken Beatas plan att
tillbringa vintern i hufvudstaden. Gunillas kropps- och
själstillstånd har ända till för kort tid sedan hindrat
denna plans utförande; men då hennes lefnadslust nu
åter börjat vakna, liksom hennes gamla kärlek för
dyrbara kläder och smycken, talade vi om resan, lifvet i
hufvudstaden, fästerna vid hofvet och alla de nöjen
som väntade henne.
Nu fick hon plötsligt nytt lif; hon synade själf
sin garderob och sina smycken samt knotade i
synnerhet öfver att hon ägde så få juveler och önskade sig
än ett pannsmycke, en brosch eller annan dyrbarhet.
Fröken Beata uppfyllde hvarje hennes önskan.
Hela timmar kunde Gunilla sitta framför spegeln
och pröfva dessa skatter samt le så skalkaktigt mot
sin vackra bild att jag ibland tyckte mig se dig. Nu
anlände en bjudning från landshöfdingen i Malmö, de
fira i afton sin dotters bröllop med en släkting till oss.
Vi hade först uppgifvit hoppet att få bevista denna
fäst, ty vi vågade ej lämna Gunilla hemma och föga
utsikt fanns att få henne med. Nu tog hon det som
en afgjord sak att vi skulle resa och fröjdade sig högt
öfver att för ett par dagar få aflägga sorgdräkten och
pryda sig med sina kära smycken, hvilka samt och
synnerligen medfördes.
Sent i går afton anlände vi till Malmö och togo
in i bröllopsgården, där rum stodo i ordning åt oss.
Gunilla var så glad som i forna dagar; den unga
bruden och hon voro ju gamla bekanta, och nu blef deras
vänskap så varm att de beslöto bo tillsammans under
natten. Brudens rum låg afsides från våra och de två
flickorna hade pratat länge med hvarandra. Klockan
fyra var betjäningen i rörelse och dörrar och portar
till gatan öppna; klockan åtta vaknade bruden, men
då var Gunilla borta. Bruden trodde att gästen i all
tysthet lämnat rummet för att besöka sin faster, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
