Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Basilisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näseskräddaren Pers änka, där jag en tid haft min
egen loge, då där kom ett springande bud från
knallare-Nelssens, att när de samma morgenstund kommo
ner i deras pantofflekällare, för att ta upp
sättpantoffler, hade drängen sett ett förfärligt odjur med
långt grått hår och gloende ögon ligga hopkrupet på
golfvet vid den ene väggen. Drängen hade gett hals
och farit tillbaka upp i dagsljuset, husbonden och det
öfriga husfolket hade försiktigt kikat dit ned och sett
samma ogrufveliga skådespel, hvarpå byamännen
sammantutades i byhornet och öfvertygades om sanningen
af uppenbarelsen i källaren och dikterade, att det var
en basilisk, eftersom knallare-Nelssens gumphöna hade
galit och hans gamle hane värpt ett litet omyndigt ägg,
som blifvit funnet invid brunnen.
Dragon Fält var med på detta, och som alla
byamännen hade del i krigskarlen, blef han anmodad att
anfalla basilisken, men därtill sade han sig ej vara
af några krigsartiklar förbunden, såvida
knallare-Nelssen inte först ville stöta ut källarhålans jordvägg, så
dragonen kunde gå i ärlig strid med odjuret. Fält
dividerade i tysthet, att knallen inte skulle gå in på
en sådan rumponering, men han hade, min lif, genast
fått fram kofot, järnspett och alla de vapen, som fanns,
och med byfolkets tillhjälp kom det snart ett hål i
väggen, en redig kalfbresch, så att en ko kunnat tränga
in, och nu drefs dragonen fram för att med lyftad
sabel klyfva hufvudet på basilisken. Detta — så
skisserade budbäraren — hade Fält modigt gjort, men både
han och hela publiken hade i samma sekundant flytt
från slagfältet, dit ingen nu vågade närma sig, emedan
basilisken fortfarande låg där och lätt kunde ta lif, om
den ej blef läst ihjäl med latin.
Det var en konstig bolljong, som fransosen sa’
om mjölgröten, tyckte jag i mitt inre, men jag tog en
latinsk bok i handen — det var till me’ Axel och
Marja med de korta raderna, författad af en viss
Tegnér, och följde budet. Ensam som Napoleon var med
Stora Helena, blef jag dock lämnad med basilisken,
och jag vill inte negligera att det ryste i mig, när jag
blef varse den oförgruflige store besten med sina grå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
