- Project Runeberg -  Byhistorier och skämtsägner /
70

(1909) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lästes där i ännu fetare bokstäfver. »En till och jag
vet det lyckas», mumlade Ernst med feberaktig
brådska vändande tidningen, blicken flög nedåt spalten till
höger; fanns eller fanns där ingen lotteriannons, därpå
berodde det.

Nere vid kanten fanns den.

»Till första dragningen, 20 Oktober, levereras
lotter
». — Mera behöfde Tallkvist ej läsa; ödet hade
gifvit honom en fingervisning för att uppnå den lycka,
han önskade sig.

*



»Tycker du ej att vår hygglige Tallkvist blifvit
förändrad? Förr var han glad både vid arbetet och
på fristunderna; nu ser han jämnt ut, som om han
drömde eller gick i sömnen», sade fru Lund till sin
man ett par månader efter ofvan beskrifne händelser.

»Jo, visst har han blifvit förändrad, mor, och jag
fruktade en tid att han rumlade, ty han smög sig
stundom om kvällarna försiktigt ut, på det jag ej skulle
se det, men han gick aldrig till någon krog».

»Hvart gick han då?» frågade gumman, lättad
från ett tungt bekymmer.

»Ja, du, det är en egen sak med de där
vandringarne», svarade mäster Lund, aftagande sina glasögon.

»Ser du, mor, jag är rädd om den hygglige
ynglingen; jag vet ingen, åt hvilken jag hellre ville lemna
verkstad, arbete och kunder åt än Ernst Tallkvist, då
jag själf blir för gammal att sköta det. Tycker ej du
det samma?»

»Jo», nickade frun, »men hvart gick han?»

Två kvällar gick han ut till herrgårdsparken. Jag
misstänkte något kärleksglam, men ingen kom där och
ingen tycktes han heller vänta, ty han slog blott ett
par slag kring själfva slottet och vände så om mot
hemmet. Sedan har jag mången gång sett honom tåga
dit ut, men där blir han aldrig länge».

»Han behöfver frisk luft och rörelse, det är det
hela», afgjorde frun; »men hvarför skall han smyga
med det?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:57:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/byhistori/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free