Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pommern under Königsmark icke kunde vare sig undsättas
eller återföras till fosterlandet.
Sådan var i korthet angifvet ställningen å krigsteatern
vid den tid vår berättelse börjar. Hvad som sjöd
och jäste under ytan, hvad som tilldrog sig i de djupa
skogarne, på de smala, slingrande skogsvägarne, på fredlös
stig eller i de förskrämda byarne, fjärran från arméernas
stråkvägar, få vi i det följande tillfälle att i spridda drag
skildra. Dessförinnan torde dock några upplysningar om
den ort, som utgjorde snapphanekrigets vagga, samt det
folk, som tände dess förhärjande brand, icke sakna sin
befogenhet.
Den gamla Göingebygden, sedan gammalt delad i
tvenne härader, Östra och Västra Göinge, upptager en
mycket betydande del af nordöstra Skåne, till arealen
motsvarande bortåt ett halft dussin härader i provinsens
sydliga del. Gränsande i norr till Småland, utgöra Göinge
härader till sin natur ett öfvergångsland från den
småländska karga och steniga barrskogsbygden till den
bördigare och mera leende landskapsprägeln i mellersta Skåne,
men i sin nordliga och västra del är Göingetrakten
genuint småländsk. Samma karga, stenbundna jordmån,
samma växling af öde myrar och oländiga skogar, men
ock samma rikedom på vackra naturscenerier, på den
skånska sidan af gränsen förmildrade af en rikare
tillgång på bokskog, det skånska landskapets yppersta
prydnad, ehuru tyvärr i senare tid allt mer och mer härjad
af yxan. Ehuru till sin natur föga bördig, äger dock
denna bygd en urgammal odling, hvilket bl. a. framgår
af dess rika tillgång på fornminnen både från sten-, brons- och
järnåldern, och af flera skäl att döma torde den redan
under medeltiden ha varit i det närmaste lika tätt
befolkad som nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
