- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
16

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Presten och zigenerskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fått dem me’ mej, så inte hade vi kunnat rå på de
beväpnade knektarne?»

Maglow invände inte något mot detta resonnemang,
men man såg på hans rynkade ögonbryn att han skulle
ha handlat på annat sätt. Plötsligt utbrast han:

»Ni ha väl ingenting förnummit af friskyttarne?»

Vid denna fråga närmade sig bonden, tittade
misstänksamt åt alla sidor och hviskade:

»Där inne i stugan ä’ en som kan ge bättre besked
på den frågan än jag.»

Presten spratt till, borrade sina stickande ögon i
bonden och yttrade med skarpt tonfall:

»Akta dig, Trued Persson! — Gud nåde dig om du
gömmer stigmän och mördare i din stuga!»

»Inte så häftigt, kyrkherre», genmälde bonden, »inte
så häftigt. Jag ska’ kalla ut den jag menar, så får
kyrkherren själf höra.»

Maglow blef helt häpen, då på Trued Perssons
kallelse utträdde den han minst hade väntat att få se —
bondens bortröfvade dotter Ingar.

»Hvad nu, flicka? — Här har din far slagit i mig
att du i natt blifvit bortröfvad af det svenska partiet,
och så står du nu här. Hur hänger detta ihop?»

Flickan, en kraftigt byggd och ganska vacker
bygdens jänta på 19 à 20 år, såg blyg ut och tummade
förläget på förklädesbandet. På prestens och faderns
förnyade uppmaningar berättade hon dock följande:

Sedan hon märkt att allt motstånd var förgäfves,
hade hon svalt sina tårar och krupit ihop på sadelknappen
så godt hon kunde. Korporalen hade då sagt, att
hon skulle bli hans fästmö, men först måste hon visa
truppen en väg som här skulle leda ut till stora landsvägen
åt Stoby till. Detta åtog hon sig och så ledde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free