- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
84

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Ett bakhåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men nu begick Severin, eldad af sin stridslust och
dessutom uppeggad af junker Rud, som ville möta
löjtnant Hård i personlig strid, det för snapphanarne
ödesdigra felsteget att med en trupp af sina oförvägnaste
sällar rusa fram och gifva sig i handgemäng med
ryttarne. Härigenom hindrade de sina i busksnåren gömda
kamrater att skjuta och blefvo själfva ömkligen
nedhuggna af de i dylik strid ofantligt öfverlägsna ryttarne.

Severin var själf nära att bli tillfångatagen och junker
Rud undslapp med knapp nöd samma öde. Den senare
varsnade nämligen bland ryttarne en högväxt, blond officer,
och i tanke att det vore löjtnant Hård, störtade han emot
honom, i sitt blinda raseri troende sig lika lätt kunna
förpassa honom ur världen, som han utplånat hans namn
i sanden i Wanås’ trädgård. Först aflossade han mot
honom en pistol, men då skottet felade, angrep han med
värjan.

Men det skulle junker Rud icke ha gjort, ty officeren
var cornetten Stålhammar, känd för sin ovanliga
kroppsstyrka och därjämte en ypperlig fäktare. Med sin
väldiga huggvärja slog han vapnet ur handen på Rud, grep
honom därefter i nacken och släpade honom med sig
bredvid hästen. Ruds fångenskap var så godt som
gifven, ty ur detta förfärliga skrufstäd skulle han aldrig
själf kunnat befria sig, och snapphanehopen hade glesnat
allt mer och mer omkring honom. Det var ett förfärligt
ögonblick för Casper Rud, helst som han fortfarande var
öfvertygad om att motståndaren vore den misstänkte rivalen.

Men när nöden är som störst, är ofta hjälpen
närmast, och hjälpen var denna gång Sven Pålsson. Han
såg från sitt bakhåll Ruds fångenskap och trots sin
föresats att undvika handgemäng, beslöt han att befria
honom. Samlande några af de närmaste snapphanarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free