Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 11. I snapphanekulan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snapphanekulan var således en både svårtillgänglig
och väl dold tillflyktsort, som i värsta fall kunde
försvaras mot en ganska manstark fiende, men hvilken
likväl medels den igenstoppade norra utgången lämnade en
reträttväg, som i nödens stund kunde vara god att ha.
Trots dessa fördelar utgjorde dock platsen såsom ofvan
nämnts icke det egentliga hufvudkvarteret. Severin
trifdes bättre i ruinerna på holmarne, i hvars väl bibehållna
källrar han inrättat sig riktigt hemtrefligt. Men stundom
besökte han dock sin »filial» i Snapphanekulan, och då
vi, några dagar före midsommar, göra vårt besök, är detta
just fallet.
På en sten vid bokträdets fot ha han och Pus-Else
tagit plats. Midt emot dem sitter en groflemmad,
rödhårig snapphane af vildt utseende, ehuru tämligen ung
till åren. Det är den vilde »Siktemölle-Nisse», en i orten
vida känd och fruktad bandit, hvars namn gått till
eftervärlden på grund af ett i historien bevaradt mord. Den
28 Juli 1676, således nära ett år före den tid, som nu är
i fråga, hade han nämligen jämte några af sitt band lagt
sig i försåt vid Kumle bro, det nuvarande Almö, för
riksrådet Ulfelds sekreterare Johan Pehrsson Kortz och
dödade honom jämte ett par af hans följeslagare. Kortz,
som ligger begrafven på Qviinge kyrkogård, där dock
ingen vård förvarar hans namn, kom från Hanaskog, där
han af fogden uppburit en större penningsumma, som
han skulle tillställa sin herre, hvilken stämt honom sig
till mötes i Markaryd. Penningarne jämte en del Ulfeld
tillhöriga värdesaker röfvades af Nisse, som den gången
gjorde ett lyckligt kap. Sitt tillnamn bar han efter
Siktemöllan i Sandby socken, där han var född, men kallades
äfven Nils Skytt, enär han några år varit jägare på
Hanaskogs gård. Oftast benämndes han dock »Röde Nisse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
