- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
172

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 16. Belägringen börjar — Den rörliga skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väntade icke, på de skäl slottsfogden ofvan anfört, anfall
denna natt, men för alla händelser höll man sig beredd,
och mer än halfva besättningen var på sin post, under
det de öfriga sofvo i kläderna. Borneman tänkte på sin
Anna och på framtiden, som låg så solljus framför honom,
blott detta fördömda krig ville taga en ända. Förr hade
han icke tänkt så. Då väntade han ära och befordran af
kriget och längtade efter slaktningens tummel; nu
väntade han lycka af freden och därför längtade han efter den
dag, då plikten skulle tillåta honom att sticka sitt svärd
i skidan. För kärleken är det icke någon svår konst
att vända upp och ned på en ung mans lifsåskådning.

Plötsligt väcktes Borneman ur dessa drömmerier af
gefrejter Svensson, som gjorde ställningssteg och förde
handen till hatten.

»Hvad nu?» frågade cornetten barskt. Han tyckte
inte om att bli störd i sina framtidsdrömmar.

»Herr cornett, är jag inte känd för att ha goda ögon?»
frågade gefrejtern.

»Jo visst!»

»Och ser jag ut som om jag vore vriden i skallen?»

»Hvad är det nu för dumheter Svensson pratar?»

»Jo, herr cornett, vriden måtte jag vara, eller också
har jag stirrat ögonen ur led. Där har jag suttit på
bastionen och i styfva två timmar glott på skogsbrynet,
och ju längre jag glor, ju närmare tycker jag att skogen
kommer. Det är som hade han gett sig att spatsera
utför backen. Herr cornetten får själf se efter.»

Borneman sprang upp på bastionen. Ja, vid alla
makter, det föreföll honom som om skogen närmade sig,
som om den gräsbevuxna backsluttningen blifvit smalare
än vanligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free