- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
211

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 20. En jämrens och fasans natt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men så kastade du mig ur min moraliska jämvikt och
— nu är jag röfvare. Och inte ens en botfärdig röfvare
Men när jag blir hängd, så är det, märk väl, du som
håller i repet, om än icke med dina lekamliga händer.»

»Du ljuger, Severin!»

»Det gör du också, och jag skall genast visa dig
det.»

Sägande detta gick Severin bort till skåpet i muren,
slängde upp den sönderbrutna järndörren, trefvade ett
ögonblick med handen där inne tills plötsligt en
knäppning liksom af en fjäder hördes och hela den ena
sidoväggen, som dock var af veritabel mursten, sprang upp
och visade ett öppet rum. Severin stack in handen och
drog fram en stor, tung skinnpung, som gaf ett metalliskt
klingande ljud ifrån sig, då han skakade den.

Maglow blef alldeles askgrå i ansiktet. Han rörde
på läpparne, som ville han tala, men där kom icke
något ljud.

Severin vägde pungen i handen och sade med ett
sarkastiskt leende:

»Det var mig en baddare att ha blifvit tung, se’n
jag kände på honom sist. Slår vad att han förkofrat sig
med bortåt tusen plåtar. Anders, Anders, vakta uppå att
din själ icke hängifver sig åt ogudaktiga böjelser!»

Sägande detta slängde han in pungen, tryckte på
fjädern och muren var åter hel.

»Med detta här lilla experimentet, som jag i all
oskuld lärt mig att utföra för många herrans år sedan,
anser jag mig ha bevisat två saker: primo att du ljög,
då du sade dig vara så utplundrad att ingenting vidare
funnes att taga, och sekundo att jag, under den tiden jag
vistades här, aldrig stal, ty då skulle du snart ha märkt
det på din väns minskade korpulens där inne i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free