Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett budskap - Kap. 22. »Snapphanebyken» på Wanås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga förberedelser vidtogos till skydd af stora porten,
som nu blef hufvudpunkten för försvaret.
Det blef middag, och ännu lät anfallet vänta på sig.
Däremot förmärktes en stor oro i snapphanelägret. Det
var icke svårt att gissa orsaken. Enighet i ledningen
saknades. Den nye öfverbefälhafvaren förmådde ej göra
sig gällande, synnerligast som halfva belägringsstyrkans
aftåg vållat en missmodighet, som å sin sida förorsakade
trilskhet och ohörsamhet på alla håll. Möjligtvis skulle
Sven Pålsson under ogynnsamma omständigheter kunnat
sammanhålla de skilda hoparne; Per Stensson förmådde
det icke.
Men just som officerarne och gästgifvaren satte sig
till bords uppe hos fru Maren, varseblefs genom fönsterna
att Severin lyckats drifva sin mening igenom, ty kvinnor
och barn hemförlofvades med käppslag och sparkar.
Det var tacken för deras arbete.
I ett ögonblick skingrades de som villande får i
skogen, men att de icke dröjde att söka sig bort från
Wanås, kan man lätt tänka sig.
| Kap. 22. |
»Snapphanebyken» på Wanås. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
