Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 36. Lönmord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börjat samarbeta med densamma, lofvade således att
realisera Göingehöfdingens gamla dröm att i spetsen för en
värklig snapphanehär kunna kraftigt ingripa i krigets gång.
Det var således idel ljusa framtidsförhoppningar som
rörde sig under Göingehöfdingens breda panna, där han
gick och öfvervakade de raskt framåtskridande
befästningsarbetena på Högön — detta Immelsborg, som han
ville göra till snapphanekrigets östra hufvudfäste liksom
Hallandsås var dess västra.
När solen dalade mot sin nedgång och arbetena på
Högön afstannade, tog Göingehöfdingen en eka och
rodde ensam bort till den midt för Skärsnäs by belägna
Getön, en aftonutflykt som blifvit honom en kär vana,
hufvudsakligen på grund af det behof han kände att
stundom ensam öfverlägga och drömma. Icke minst det
senare. Ty trots sitt verksamma, bragdrika lif var Sven
Pålsson i själfva verket en drömmare, för hvilken
fantasiens blomsterängar voro ofantligt mera lockande än den
karga verkligheten. Att han för detta samtal med sig
själf valt just Getön berodde därpå, att den lifligt
påminde honom om en af hans ungdoms favoritplatser vid
den fagra Skeingesjön. Han drömde sig där tillbaka till
den tid, då han nyss blifvit gårdsskytt hos Wulf Grip
och ärelystnaden att bli något stort och betydande gripit
den unge fogdesonens lättrörliga sinne, denna ärelystnad,
som drifvit honom ut i världen och kastat honom in på
en äfventyrligare och farligare bana än de flestes, men
som ock fört honom ända upp i hofvets salar och gifvit
honom ett namn i Danmarks historia.
Då Göingehöfdingen kommit fram till Getön, drog
han upp båten och vandrade med långsamma steg bort
till den södra udden, där han slog sig ned på sin
vanliga plats, en mossbevuxen sten, och försjönk i tankar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
