Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 38. Röda stugan i Rysstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tror mig veta, ingalunda godt om medhållare, utan
snarare tvärt om. Jag tror, att de finnas här på åsen.»
Ett stycke från den plats, där männen stannat, låg
en liten grå koja vid vägen och framför densamma stod
en gammal man och spinkade ved. Gästgifvaren beslöt
att försöka, huruvida han ej skulle kunna inhämta några
upplysningar af gubben och gick därför ensam fram till
honom.
»Hållen I med snapphanarne, gammelfar?» sporde han.
Gubben tycktes icke benägen att svara på den
frågan, utan vred och vände sig och såg misstänksam ut.
Slutligen svarade han:
»Jag är för gammal att hålla med hvarken den ene
eller den andre.»
Emellertid var det något hos gubben som gjorde,
att gästgifvarens fina instinkt hos honom spårade en
snapphanevän. Han tog därför upp papperslappen med
Lille-Mats bomärke, hvilken han ännu hade i behåll, och
visade den, sägande:
»Kännen I det märket, gammelfar?»
Knappt hade gubben kastat en blick på bomärket,
förr än hela hans sätt och uppsyn undergingo en
brådstörtad förändring. Han blef nu ganska meddelsam och
berättade, att han hade två söner vid Lille-Mats’ band.
»Men», tillade han, »snapphanarne äro inte gärna
sedda i Oppmanna socken och därför måste vi, som bo
här på gränsen, vara försiktiga.»
Nu dukade gästgifvaren upp en lång historia, huru
han och hans kamrater blifvit utsända att förstärka
bevakningen af ett par fina fröknar, som fallit i
snapphanarnes händer, och hvilka förut färdades den här vägen
fram. Den andra snapphanetruppen med fröknarna vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
