- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
401

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 41. Häxjakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var Pus-Else, som likt ett jagadt villebråd
störtade fram genom skogen och korsade Wanåsvägen ett
stycke norr om där herrarne stodo. Dessa skyndade efter,
och nu bar det af i vild fart in åt den s. k. »ekskogen»,
en den tiden med väldiga, månghundraåriga ekar
bevuxen skogsmark mellan Wanåsvägen och Almaån.

Men snart förlorade herrarne Elses röda kjol ur
sikte.

»Gör ingenting», sade Borneman, »ty ekskogen är
omringad på alla sidor.»

Han blåste i ett jakthorn, hvilket var signal för
kedjan att draga sig samman, och snart omfattade den
allt trängre blifna cirkeln endast en mindre del af
»ekskogen», och inom denna del visste man, att Else måste
finnas, ty nu gingo drefkarlarne på föga afstånd från
hvarandra och det var omöjligt för en människa att osedd
slippa igenom denna kedja. Dessutom hade hon blifvit
sedd än på den ena, än på den andra punkten af cirkelns
periferi, men alltid måst vända tillbaka.

Nu insåg hon, att hon var omringad och att
situationen var förtviflad. Dessutom var det i denna del af
skogen ej heller så godt om snår och andra gömställen,
som hon skulle önskat. Den gamla högskogen med sina
väldiga pelarstammar lämnade föga tillfälle att säkert
dölja sig. Ställningen var i högsta grad kritisk för
Pus-Else. Också försäkrade alla, som sett henne löpa
omkring likt ett ringadt vilddjur, att hon var förfärlig att
skåda, jäktad som hon var af ångest och förtviflan.

Ringen blef allt mindre, snart kunde hela kedjan
öfverskådas, hvarje man i densamma kunde hålla sina
grannar i handen. Det fält, som inneslöts, kunde lätt
genomsökas.

Men — hvad skulle detta betyda? Pus-Else, hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:25:31 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cagoing/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free