Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Lagarne för telegrafliniers laddning och urladdning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•256
batteriets förbindelse med ledningen ej ens fortfara ända till dess denna
strömning kommit i gång. Huru mycket elektricitet kommer att vid jordändan urladda
sig, betingas af laddningens storlek och beror för öfrigt äfven af den
omständigheten, huruvida urladdningen försiggår endast åt detta håll. Blir ledningen under
mellantiden till nästa inladdning af elektricitet äfven vid batteriändan satt i
förbindelse med jorden, kommer en del af den i ledningen inladdade elektriciteten
att vid denna ända återgå till jorden. En ännu större del af laddningen tager
denna väg, om, efter inladdningen, batteriändan sammanbindes med jorden medelst
det till sin polriktning omkastade batteriet. Naturligtvis blir utströmningen vid
jordändan så mycket större, ju längre tid förflyter, innan batteriändan, vare
sig omedelbart eller medelst det till sin polriktning omkastade batteriet, efter
inladdningen förenas med jorden. För öfrigt kan utströmningen vid jordändan
betydligt försenas, genom att vid densamma inlänka en ledare med stort
motstånd (t. ex. ett mottagningsinstrument). Huru stor del af den i en ledare
inladdade elektriciteten kommer att vid jordändan strömma ned i jorden,
betingas alltså af många olika omständigheter.
När likriktade strömmar följa på hvarandra uti en ledning, kan
strömningen vid ledningens jordända bli kontinuerlig, om nemligen en efterföljande
hufvudström inkommer i ledningen, innan laddningen efter den närmast föregående
hunnit utjemna sig medelst nedströmning till eller uppströmning från jorden
(allt efter som laddningen är positiv eller negativ). Den för denna utjemning
erforderliga tiden blir större eller mindre i mån af liniens större eller mindre
laddningskapacitet, hvilken åter beror af, bland annat, liniens större eller mindre
längd. Den af laddningsförhållanden förorsakade strömningen vid ledningens
jordända likasom sammanbinder tvenne på hvarandra följande hufvudströmmars
uppträdande vid samma ända af linien. Sammanbindnings- eller
urladdningsströmmens styrka är likväl, under mellantiden, i ständigt aftagande. Hvarje
hufvudström uppträder ock i början med tilltagande styrka; af
ströminsläppnin-gens varaktighet beror, huru länge strömmen vid ledningens jordända kommer
att uppträda med hela sin styrka. I förevarande fall blir strömningen vid
ledningens jordända alltså till- och aftagande, men ständigt fortgående i samma
riktning. Af tidsintervallernas längd emellan de särskilda ströminsläppningarne
beror, huru långt urladdningsströmmen hinner nedgå i styrka; och blir för öfrigt,
såsom redan är antydt, verkan af urladdningsströmmen så mycket afsevärdare
i jemförelse med verkan af hufvudströmmen, ju kortare varaktighet denna
sednare har och ju större liniens längd (och på samma gång dess laddningsförmåga)
är. Genom att låta insläppningen af hufvudströmmen fortgå under en längre
tid samt göra tidsintervallerna emellan de på hvarandra följande insläppningarne
större kan man nedsätta verkan af urladdningsströmmen i jemförelse med
verkan af hufvudströmmen.
Följa likriktade strömmar af olika insläppningstid på .hvarandra, så blir
verkan af urladdningsströmmarne mera obetydlig vid sidan af verkan af de
strömmar, som hafva större insläppningstid, mera betydlig åter vid sidan af
verkan af de strömmar, som hafva kortare insläppningstid. Om under den kortare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
