Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Lagarne för telegrafliniers laddning och urladdning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•264
Vi antaga till en början, att ett mottagningsinstrument påbörjar bildandet
af ett teckenelement, när strömstyrkan, under uppgåendet, befinner sig vid
. samma valör, som den för hvilken instrumentet, vid strömstyrkans nedgående,
afslutar elementartecknet. Representeras denna valör af linien 00, skulle
mottagningsinstrumentet fortfara att bilda i fråga varande elementartecken under
hela den tidslängd, som representeras af linien a c, i det fall att, efter afslutad
ströminsläppning, ledningens batteriända omedelbart förenas med jorden,
men af linien ah, i det fall att, efter afslutad ströminsläppning, ledningens
batteriända hålles isolerad. Den mot teckengifning under tidslängden O H
■ svarande teckenbildningen blefve alltså i förra fallet den tidslängd, som
representeras af »c, i det sednare den tidslängd, som utmärkes af ah. Att
åtminstone i sednare fallet en förlängning af elementartecknet kommer till stånd,
synes tydligen af figuren. Vore mottagningsinstrumentet stäldt så känsligt, att
teckenbildningen började redan när strömstyrkan uppgått till motsvarighet af
O B, och ej upphörde förrän strömstyrkan nedgått till samma valör, komme
linierna bd och bi att representera tidslängderna för teckenbildningen. Härvid
komme en teckenförlängning tydligen till stånd, äfven i det fall att, efter
afslutad ströminsläppning, ledningens batteriända omedelbart förenas med jorden.
Det tidsmoment, i hvilket, under strömstyrkans uppgående, magnetismens
attraherande kraft i en Morse-mottagningsapparat öfvervinner fjederns
motverkande kraft, är det som följer närmast efter det tidsmoment, i hvilket dessa
båda krafter i afseende på verkan på häfstången varit sinsemellan lika. Likaså
är det tidsmoment, i hvilket, under strömstyrkans nedgående, fjederns kraft
öfvervinner magnetismens, det som följer närmast efter det tidsmoment, i hvilket
samma krafter med hänsyn till verkan på häfstången ånyo varit sinsemellan
lika. I det förra af de båda tidsmomenten af jemnvigt emellan de på
häfstången verkande krafterna förutsattes likväl starkare magnetism och följaktligen
äfven starkare strömstyrka än i det sednare, emedan magnetismen i det förra
momentet verkar på större afstånd. Oaktadt häfstången ej drages ned förr, än
strömmen uppnått den styrka, som representeras af O C, kan det sålunda
inträffa, att häfstången ej går tillbaka förr, än strömmen gått ned till den styrka,
som representeras af O B. Neddragningen skulle alltså kunna inträffa, när
strömstyrkan befinner sig i det uppgångsstadium, som utmärkes af punkten a;
häfstångens återgång skulle kunna bli fördröjd, tilldess att strömmen befinner
sig i det nedgångsstadium, som utmärkes af d eller i. Under det att 011
fortfarande representerar tiden för teckengifningen, komme alltså ed eller ei
att representera tiden för teckenbildningen. Linien ae är dragen vinkelrät
emot B i.
Taga vi nu i betraktande endast det fall, då urladdningsströmmen vid
ledningens jordända representeras af linien PcdX, finna vi, att
mottagningsinstrumentet bör, för beredande af lika lång tid för teckenbildningen som den till
teckengifningen anslagna, justeras så, att det horisontala afståndet emellan de
båda punkter, som angifva de båda strömstyrkor, vid hvilka jemnvigt inträffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
