Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som de omskrifningar för samma begrepp hvilka på en annan
tid stå högre i kurs.
Såsom ett «bevis på Chydenii utilitarism» har anförts
hans tolkning af fjärde budet. Men äfven detta beror på
ett missförstånd. Chydenii tankegång är följande. Af naturlig
böjelse älska människorna mest sig själfva; denna kärlek är
tillika en plikt, gillad och anbefalld i den Heliga Skrift.
Chydenius definierar kärleken till oss själfva såsom «ett
välbehag uti eller till oss själfva, som uppväcker ett
bemödande att befreda vår egen lycksalighet». Men denna
lycksalighet kan ernås endast genom kärleken till Gud och till
nästan. Med nästa «förstås alla människor, som på något
sätt kunna blifva föremål för vår kärlek», och mot dem alla
äro vi förbundna att utöfva några plikter.*) Så allmän
denna förpliktelse är, har den dock «sina grader». Först
kommer kärleken mellan makar, så mellan föräldrar och
bam, «sedan blodsförvanter och kristendomsbröder,
löftes-och välgämingsmän, och ändteligen alla människor, äfven
ovänner». 2) — Detta är, så vidt jag kan förstå, den enda
möjliga öfvergången från det allmänna kärleksbudet «du
skall älska din nästa såsom dig själf», hvilket ju icke ingår
i Mose lag, till denna lags bud «du skall hedra din fader
och din moder», som det här gällde för Chydenius att
förklara. — Man har hakat sig upp på ett par föga lyckade
vändningar i början af Chydenii femte predikan. •’) Chydenius
säger att budet «du skall älska din nästa såsom dig själf»
icke borde förstås så «som vore det möjeligit för oss
människor att med en alldeles likadan, lika öm och verkande
kärlek omfatta alla människor som oss själfva». Och han
tillägger omedelbart därpå: «Vårt eget själf bestånd fordrar
och naturens egen drift utkräfver af oss den första omtanken
om vårt eget väl, hvilket likväl aldrig rätt kan befordras,
om vi icke tillika redeligen vårda nästans gagn och nytta.
Men som alla människors väl icke på lika sätt befordrar
*) Hom. Försök, IV, ss. 351—357.
2) Hom. Försök, IV, s. 334 f.
*) Helander, a. a., s. 91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
