Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lxxvm
Men då Tiket i sina rörelser behöfver en allvarsam hjelp, blifver
högst angeläget att genom okonstlade och natnrliga medel, genom det
ondas utrotande, sätta bergslagen i sin förriga frihet, då hvarken
nödiga förlager kunna tryta för det billigaste pris som möjligt är eller
exportörerna föröfva några monopolier.
Utom dess förekomma vid jemkontorets bibehållande till
bruks-egares understöd och befordrande af jemförädlingen så många
betänkligheter, att riksens höglofl. ständer vid deras öfvervägande svårligen
torde kunna lemna dertill sitt samtycke. Ty
l:o Blifver den till jemkontoret årligen inflytande afgiften af en
daler skeppundet en dryg skatt för uppköpare af jemet, då kongl. maj:t
likväl i regeringsformens 2 § heligt försäkrat hvar svensk man att ej
det ringaste af dess egendom i löst och fast af hända eller af hän da låta
utan hellre försvara, freda och frälsa den, som med lagom vill lefva.
När jemkontoret först skulle inrättas, vågade man derför icke att
emot braks- och hytte-egares vilja oaktadt deras fullmägtiges
begif-vande pålägga dem samma afgift, utan sökte genom utskickade i
landsorterna att förmå dem godvilligt till en sådan bevillning, så att ehuru
de fleste af dem gingo in derati, blefvo de likväl med en sådan afgift
icke besvärade, n. b. för den orsaken, att de icke kommit tUl någon
allmän enighet, hvarför ock köpare af jeraet skulle den erlägga.
På hvad bättre grand kunde väl nu församlade riksens höglofl.
ständer till visse privates förmån betunga sina hemmavarande
medbrö-der med mera än en tunna gulds årliga afgift? Eller mån någon till
denna afgift bör kunna tvingas eller fullmägtige tvärt emot sin
riksdags-mannafullmagt ega rättighet att på sina kommittenter till privata
sammanskott lägga den allra minsta tunga?
2:o Kan det ordet fattige bruksegare aldrig få så determinerad
bemärkelse, att den icke på hvarjehanda sätt kan missbrakas så långt,
att inga andra i jemkontoret komma att anses fattige och till förlager
berättigade, än de som med penningar förmådde köpa sig dfct namnet.
3:o Hvad sjelfva jemförädlingen beträffar, som i synnerhet genom
detta kontors förlager borde understödjas, så kan derigenom en, som
litet eller alls intet erlagt till kassan, finna utväg att under ett sådant
verks namn få tillgång på de största förlager. Än värre blifver det,
om jemkontoret äfven ville utdela premier för några jeratillverkningar
eller exportationer. På båda sätten kunde kassan blifva använd efter
godtycke; den som skjuter till fonden förlorar sin egendom och en
annan sättas genom dess sammanskott i välmåga.
4:o Måste sådana förlager och sammanskott obeskrifligen gravera
denna betydligaste näringsgren. Ty ehuraväl denna afgift kommer att
uppbäras af köparen, blifver dock klart, att han för jemet kan erlägga
så mycket mindre till brukspatronen och bergsmannen, hvarigenom
deras eget rörelsekapital årligen måste förminskas och de ju längre ju
mer sättas i nödvändighet att genom andras förlager drifva sina
bruksrörelser. Till exempel, om en brakspatron hafver 2000 skeppunds
årliga smide, och måste derför årligen sakna de af köparen till
jemkontoret derför erlagda 2000 daler kopparmynt, brister denna summa det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
