Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varande visste emellertid att något härom upplysa, och
landtmar-skalkens berättelse fick gälla för sann.
Med ännu större ifver hastade de i granskningen delaktige
att efter möjligheten undskylla sig, sedan saken tagit en så
allvarsam vändning. Prestaståndets protokoll den 5 Juni 1766
bekräftar, att det var på biskop Serenii framställning som tre ledamöter
(Mathesius, Kroger och Högström) utnämndes „att genomse och
till ståndet afgifva sina tankar öfver herr komministern Chydenii
uppsatta tankar i finansverket.“ Inför sekreta utskottet påstod
emellertid prosten Kolmodin den 1 Juli på den frånvarande Serenii
vägnar, att Chydenii härom gifna (fullt sakenliga) berättelse „vore
alldeles osann“, samt att biskopen „tvärt om hade sagt, att
skriften aldrig borde tryckas“; prosten Haartman förnekade t. o. m.
att prestaståndet utnämnt trenne medlemmar till skriftens
genomseende, och biskop Serenius kom sjelf till utskottets plenum den
15 Juli för att förklara, att han hört, att Chydenius vid sitt förhör
„äfven hade smetat honom på lika vis med sin smuts, men att
man ämnade låta allmänt trycka, huru bedrägligen han hade
missbrukat ståndets tillstånd till den utkomna skriftens tryckande.“
Protokollet uppgifver vidare oförtydbart, att prosten Högström den
11 Juni anmält, att han jemte de öfriga deputerade genomsett
Chydenii Tankar i finansverket, och som de voro „författade i
den stil, som plägar vara vanlig i dylika skrifter“, hade de
deputerade „icke funnit något hinder, att de ju måga af trycket
utkomma“, — i enlighet hvarmed ståndet äfven beviljade påskrift
om tryckningen. Då sedermera vid sammanträdet den 3 Juli
ståndets ledamöter „icke fönnärktes nog redigt påminna sig, huru
saken i ståndet förelupit“, berättade notarien några närmare
detaljer. Efter prosten Högströms anmälan hade ståndet genast
beslutit påskrift till tryckning, men vid påskriftens justering samma
dag på e. m. hade åtskillige ledamöter yrkat, att skriften först i
ståndet skulle uppläsas, „innan ståndet derå kunde gifva någon
påskrift, men då komministern Chydenius nästa plenum derpå gjort
påminnelse om påskriftens verkställande, hade ingen satt sig
der-emot, utan expedition derå följt.“ Hvarjehanda omständigheter
anfördes också till förklaring af det gifna bifallet, den ena mera
besynnerlig än den andra. Flere uppgifva nu sig hafva fordrat
skriftens uppläsning, men „som den sagts vara för lång“, hade
man litat på granskarena. Af desse synes endast Högström ansett
sig stå i något ansvar för sitt yttrande, men han förklarade nu,
att han „icke uttryckligen styrkt ståndet dertill att derå gifva sitt
imprimatur, ehuru herr prosten alltid Önskat, att allmänhetens
dubia i detta laggranna ämne måtte blifva undanröjda genom
sakens ventilerande pro et contra“; om han allena blifvit derom
anmodad, så torde han dervid brukat mera attention än då af
flere den ene litat på den andre och hvar läst sitt stycke; dessutom
hade man sagt, att memorialet förr blifvit genomläst och
oskadlig-befunnet af flere ledamöter; baron Horn hade gifvit ett memorial,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
