Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underrättad, om hvad viktualiema kostade i andra hamnar, och visste
derefter betala norrbottningen, att han med ingen vinst kunde sälja den
någon annorstädes. Vore en eller annan inrikes stad utmed sjökanten
stadd i nöd, finge den från öster- och Vesterbotten en snar
undsätt-ning. Allt detta vore af den följd, att ett regleradt pris på viktualierna
skulle erhållas, som vore deras naturliga* värde.
§ 52.
Ändtligen och för det fjerde hindras härigenom det tvång, som nu
hänger öfver norrbottningarna, och [som] är långt mera betydande än det,
hvilket man befarar af stapelfriheten. Man föreställer sig den klagan
och [det] allmänna missnöje, som igenom stapelfriheten skulle uppväckas
hos högre och lägre för brist på nödigt uppehälle, och fruktar att man
nödgades gripa till det förr brukta ömkliga hjelpmedel att genom
lands-höfdingame i orterna med tvång åstadkomma tillförsel af nödiga
viktua-lier. Nu ehuru klarligen det torde vara bevist, att samma frihet så
mycket mindre åstadkommer brist, som den fast mera uti ett välsignadt
mått skulle öka samma persedlar, — hvarigenom ej allenast all klagan
upphörde, utan man tvärt om gjorde sig säkert hopp om mångfaldiga
allmänhetens välsignelser öfver en så helsosam författning i Sverige, —
så är icke dess mindre värdt att eftersinna, om detta kallade ömkliga
hjelpmedel vore på långt när så betydande, som tvånget nu verkligen
är, hvarigenom Stockholms stad vill förekomma de förgäfves fruktade
klagomålen.
Stadna litet läsare! och märk, huru man för hela [den] oveldiga
allmänhetens ögon vågar försvara ett botemedel, som är mångdubbelt
svårare, än hela sjukdomens svåraste utbrott.
Tvång var det, att viktualier ifrån landsorteme genom påbud skulle
anskaffas. Tvång är ock det, att hela Norrbotten genom påbud af
1617 anbefalles att framskaffa ej allenast viktualier, utan alla sina varor
till Stockholm. Allmogen, då den till följd af påbuden kom [till [-städerna]-] {+stä-
derna]+} med sina varor, fick föryttra dem till otvunget pris, som vid
sådan brist måste varit högt. Norrbottningarna måste deremot åtnöja
sig med ett tvunget pris, (§ 33, 34.) Allmogen fick köpa sina egna
behof i hvad stad den behagade, men hela Norrbotten nödgas taga allt
i Stockholm; se handelsordinantien. Allmogen fick söka billigaste
priset; norrbottningen nödgas köpa det dyrt, (§ 35.) Allmogen fick söka
det af sina behof i annan stad, som ej fanns i den ena.
Norrbottningarna få intet gå utur fläcken; få de intet i Stockholm, så skola de
vara utan, ehuru stor ock deras nöd vore, (§ 36.) Allmogen måste en
och annan gång, när stor brist var, föra viktualier till staden, men
norrbottningen har nu uti 147 års tid nödvändigt måst föra sina varor
till Stockholm, ehvad der varit brist eller öfverflöd på slika varor.
Härligt botemedel! hvem kan annat säga? Nej, bort med dem båda, om
Sverige någonsin skall blifva rätt lyckligt. Det’är att bota en liten
hufvudvärk med ett medel, som åstadkommer en långt svårare sjukdom
eller med en stor pris dödande gift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
