Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hungersnöd, som 12 år dereftQr-.tiHn|aäe riket. Samma qvestion har
länge blifvit ventilerad i Fpapkrikff, \nen [är] nu ändtligen afgjord till
frihetens seger. . \
Engelsmannen ilajp ‘ aldrig förr att införskrifva spanmål, än han
tillstadde och*. upftmuritVade utförseln deraf. Så länge utländingen fick
komma ti^}%&gie**att sjelf uppköpa oxar, betaltes de oförlikneligen väl
med tflirttférda riksdalrar. Nu hasardera vi dem sjelfva på sjön och
•föra ti&u öfver till främmande, men måste åtnöja oss med långt
min-* -dre ;• ly säljaren kan icke utan sin skada segla med dem från ena
hamnen till den andra, och än mindre föra dem hem till haka.
Engelsmannen har förbjudit all utförsel af ull, men blefve det noga
efterlef-vadt och de så kallade lurendrejame icke genom egen vinningslystnad
retades att afhjelpa det härigenom hotande öde, vore det allena i stånd
att kasta öfver ända landets dyrbara schäferier.
Kinesen längtar aldrig att sjelf få utskeppa sina varor till Europa,
om han ock vore i stånd dertill. Huru lätt kan han icke sluta, att de
derigenom skulle snart falla i vanpris. Yi räkna det för dumhet hos
honom, men det är visst, att han är folk-, varu-, och penningerik i sitt
system, då afrikanen för sina inskränkningar bebor ett öde land, och
vi med våra många skepp äro på allting utblottade. Polen, Preussen,
Kurland och Lifland hålla det för långt bättre att låta holländska
fartyg besöka sina hamnar och afhemta sin spanmål, lin, hampa, ull etc.
än genom produktplakat och handelsordinantier hålla dem ute; ty nu
kunna de förmås att betala varorna dyrare, än om de i egna hamnar
stode dem till buds, så framt de icke ville med toma farkoster vända
till baka.
Men hvad är det värdt att anföra flera exempel? eller hvem kan
dermed öfvertygas att tro annat, än det han hört från barndomen ? Det
stöter emot vår tids smak och tankesätt, äfven som det aldrig går i
båtsmannens hufvud, att jorden går och solen står stilla. Reglementen,
ordinantier, exklusiva privilegier, allahanda förbud — ända till en
uppenbar afundsjuka stater och medborgare emellan — äro de steg,
hvarige-nom Sverige beslutit nå höjden af sin lycka. Onyttigt bryderi och
fåfäng möda! Det är långt ifrån, att den store samfunds-mästaren genom
så blinda och misstänkta äfventyr skulle öppna vägen för menniskoslägtet
till en lysande välmåga. Naturen sjelf strider deremot och visar, att
intet annat än frihet och menniskokärlek äro de rätta byggningsämnen,
som gifva samhällen styrka och anseende. Jag är ingen fiende hvarken
af sjöfart eller manufaktur-inrättningar, men jag ser tillika, huru kort
allt menniskofömuft är emot det vishetsdjup, som fordras att göra en
stat lycklig.
Det går an, tänker någon, att i en folkrik, florerande och till
seder oförderfvad nation släppa handelsrörelsen fri, men hos oss, der
ingendera af dessa predikater torde få rum, vore detta att äfventyra
hela samfundets bästa. Den busen äro vi nog länge skrämde med.
Lå-tom oss se, hvad skäl ligga häruti. Är det icke tvång i näringar och
rörelse, som hindrar våra arbetares tillväxt? bojor, som ingen folkrik
nation i ^ verlden bär eller kan bära, utan att inom ett halft sekel blifva
lika fattig på folk med oss. Hvad annat än det samma tvånget är [det],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
