Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall nu detta handelssystem, eller något annat, som i det
närmaste liknar detsamma, kallas gagneligt? Men låt oss, innan vi gå.
ifrån betraktandet af denna märkvärdiga händelse, göra deraf till vårt
förevarande ämne några allmänna reflexioner.
§ 14.
Af detta exempel torde nu blifva begripligt och till fullo bevist,
huru äfventyrligt det är för ett rike eller provins, att inskränka
handeln inom en eller få städer och få personer, och att intet krig eller
fiende kan så härja ett land som medborgare, då porten dertill genom
författningarna direkte eller indirekte öppnas.
Här märker man, huru angeläget det är för lagstiftande magten,
att vid lagars författande hafva folkets, men ej några personers vinst
för sitt hufvudögnamärke, emedan man omöjligen kan se förut alla de
svåra påföjjder, som eljest dermed äro oskiljaktiga.
Hvem hade väl kunnat tro år 1681, då Uddevalla förlorade sin
stapelrättighet, att det inom 38 år skulle kosta riket och Vermlands
bergslag några och tjugu millioner? Eller om Uddevalla aldrig mera
återfått denna rätt, eller å nyo blifvit satt i mistning deraf, som
visserligen var så tillstäldt, och ännu 1723, äfven inom den öfver samma
ämne satta deputation, med allvar arbetades på, hvem hade vetat eller
vågat från denna anstalt, som af krigs- och amiralitets-kollegierna med
så intagande skäl förgyldes, leda bergslagens och kronans så stora skada
och elände? Äfven som nu ingen lärer vara i stånd att säga, huru
stor del dylika förbud för andra städer i riket hafva i våra olyckor.
Här blifver du varse det, som vid åtskilliga ekonomiska
författningar plägar hända, då de utvidga några medborgares rättigheter på
de andras kostnad, nemligen, att regeringen öfverhopas med tvådubbelt
arbete, men uträttar ingenting med någondera, om icke sjelfva
författningen upphäfves. Lagstiftaren oroas oupphörligen af den lidandes
klagan och den andras öfverdåd. Den förra blifver ej tillfredsstäld, om
den icke återfår sin förlorade rätt eller någon ersättning af den tredjes,
som då blifver lika klagande, som han var förut; men den andras nya
förmån åstadkommer nya missbruk, missbruken nya lagar, lagarna nya
brott, och brotten rättegångar, hvilka alla härstamma från sjelfva
författningen såsom en källa, och vid dess indragande strax jemka sig och
afstadna.
Här får du igen rätta klaven till det så högt i våra tider
öfver-klagade sedernas förderf, som nu drifves af många såsom origo mali
in república. Yi lära alla nödgas tillstå, att vi utaf naturen äro till
seder förderfvade; det kan ej heller nekas, att icke Göteborgs
handlandes egennytta var en högst förderflig sed, men jag frågar, hvad var
det, som lemnade dem tillfälle att utöfva den samma? Jag har redan
vist, att det var Uddevallas utestängande från stapelrätten år 1681; ty
ehuru Göteborgs handlande hade i 38 års tid inöfvat sig i den
styggaste osed att rikta sig på medborgare, stadnade den dock tvärt af år
1719, utan lag och utan straff, så snart Uddevalla fick sin stapelrätt,,
då de likväl åren tillförene med de strängaste hotelser ej kunde för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
