Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppaa jag, att den gåtan, antingen vår rörelse stod p& bättre fötter
då eller nu, skall väl blifva upplöst.
Dervid måste jag först påminna, att svenska köpmän långt före
konung Gustaf I:s tid klagade öfver intrång af utländingarne uti
han-deln, i anledning hvaraf författningarna äfven gjordes derefter. Redan
1444 klagade borgmästare och råd i Stockholm, att det skulle lända
till Stockholms ödeläggelse, att Yesterås handlade med gäster och ut*
ländingar; och att det ej heller var första gången, ses af förbudet af
1420 att idka handel i olaga hamnar, som af konung Kristoffer år
1444 och af Kristian 1461 blef fömyadt.
Man arbetade utom dess under samma tid uppå allahanda
inskränkningar i handeln emellan medborgare, så att konung Erik XIII redan
gjorde den första klassifikationen i handeln; 1463 förbjödos köpsvenner
att idka landsköp, m. fl. dylika [författningar]. 1502 höll
riksföreståndaren Sten Sture rådplägning med Stockholms magistrat, och fann
östhammars, Gefle, Ulfsby och Raumo seglation till utrikes orter icke
vara riket och Stockholm nyttig; 1520 inskränktes vidare några små
städers utländska handel till Stockholms uppkomst. Kritikus röjer alltså,
huru obevandrad han varit i svenska handelshistorien, och [har] gifvit
sig att skrifva i ett ämne, det han alldeles icke kändt, då han säger:
„1 konung Gustaf I:s tid hade man ännu icke tillfälle att skylla på
förbud emot utländingames segelfart och handelsfriheter; så många
sjöstäder i riket, så många hamnar och handelsplatser voro för dem öppna:
de saknade icke någon enda af de fördelar, som auktor omrört och .
påstått, att de intill denna dag bort obehindradt få åtqjuta:“ han
fortfar: „handeln var så alldeles fri och otvungen, som den efter
auk-tors mening och önskan kunde vara“. ^
Derpå sysselsätter sig kritikus, att af de näst förflutna 200 årens
historia visa den ömkansvärda belägenhet riket mer och mer råkat uti.
När jag nu är ense med honom om alla de olägenheter, som han
bevisar hafva under hela denna tiden mer och mer tryckt riket, och
det på andra sidan blefve bevisligt, att handelssystemet under samma tid
hafver varit alldeles sådant, som kritikus anser för nyttigt, och än söker
försvara, så är klart, att allt hvad han trott sig anföra emot anktors
handelssystem, skulle då olyckligen träffa hans eget.
§ 54.
Näst förut är redan visadt, att den naturliga handelsfriheten långt
före Gustaf I:s tid var märkligen inspärrad, och det måste blifva än
lättare att ådagalägga de mera betydande inskränkningar, som hela den
följande tiden i en fördubblad mån bundit rikets handel. När man
allenast undantager några få i konung Karl XI:s regementstid [gjorda
påbud], är man näppeligen i stånd att träffa en enda handelsförfattning,
som icke ögonskenligen, under namn af ordning, städernas förmåner,
och utländingames utestängande [skulle] öka bojorna på den svenska
handelsrörelsen. Att anföra dem alla, vore allena ett ämne till en
vidlyftig afhandling; jag måste åtnöja mig att allenast uppräkna en och
annan af de hufvudsakligaste, att dermed öfvertyga kritikus, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
