Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad måste här hända de andra? Om en ej visste det ringaste, hvad
som sker, så är man dock i stånd att fömuftigtvis säga, hvad som
bör ske.
Sådana förenade societeter ega i en stat alltid en fördubblad
styrka att influera på lagarna, och antingen under allehanda fagra sken
förskaffa sig sådana, som bäst stå till sammans med deras fördel, eller
ock eludera och förakta de förra, då fattiga medborgare utom dem
hvar för sig få stå sitt eget kast.
Slå sig flere sådana societeter till samman, och nyttja sin
gemensamma styrka till sin förmån, vågas ofta rätt tilltagsna steg.
Stockholms borgerskap ville år 1748 tillvälla sig ett visst slags
eminent rättighet öfver de af Sveriges krona staden till nyttjande
upplåtna lägenheter; i anledning hvaraf kongl. maj:t fann nödigt, att i
nådig skrifvelse af den 20 Juni samma år till öfverståthållaren åtvama
stadens magistrat och äldste, att ej sträcka sina privilegier och
nyttjo-rätt så vida, „som vore dem medgifven någon independens ifrån det
öfver[in]seende, som kongl. majrts konungsliga rätt och magt tillkom, och
att magistraten bort draga försyn att framkomma med derhän
syftande påminnelser och slutsatser, samt att magistratens anförande hos
kongl. maj:t var ej mindre djerft och oanständigt, än afvikande från
den underdåniga vördnad, som de öfverheten vid alla tillfällen skyldige
äro, och kongl. maj:t ingalunda vill eller bör eftergifva. I anseende
hvartill kongl. maj:t säger sig nog haft orsak, att låta sådant
magistratens förfarande beifras, men ville dock af nåde för den gången
allenast allvarligen förehålla magistraten dess ofog och förgående
här-utinnan“.
Deremot utestängas enskilda och fattiga medborgare dels genom,
dels utom lagar nästan från alla sina rättigheter: de äro såsom
främlingar; portar och dörrar äro för dem tillslutna att gå i näringarna;
de drifvas fram och tillbaka, tills de ändtligen af yttersta betryck
förmås att fly från sina hemvist.
Per af måste hända, att en herredräng, sedan han tjent ut sina
ungdomsår, och vill blifva sin egen, ej får förtjena sig födan med
något slags handtverk i staden, om han ock kunde. Icke kan han gerna
gifta sig; men gör han det, så får hans hustru icke skaffa sig någon
styfver för en törst-drick eller brödkaka till någon gardeskarl, af det
hon tillredt för sin man. Hungern blifver således deras första syssla,
och emedan magen icke länge borgar, blifver stjäla demäst, och när
de komma i lika nöd som förr, rymmer han ändtligen utur riket, som
blifver hans sista tack till sitt fädernesland, då andra, hvilkas näringssätt
han till äfventyrs lärt eller kunnat lära, omskansade med sina privilegier
emellertid förvärfvat sig stenhus, och förnöja sig med präktiga möbler
och kräsliga bord.
Det gifves utomlands nog många flyktingar, som ännu älska
Sverige sitt fosterland, och i detta märkvärdiga tidehvarf äro
uppmärksamma öfver riksens höglofl. ständers vaksamma anstalter till rikets
räddning. De plågas af en tärande hemsjuka, och längta med
otålighet på den glädjepost från Sverige: att få hemma lof att ärligt föda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
