Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en frihetens och sanningens försvarare skyldig, och inskränka mina
upplysningar blott vid det som herr lagmannens kommissionär gifver i
sitt svar anledning till.
Herr kommissionären anförer trenne momenter, af hvilka
åtminstone det första bör komma under allmänhetens granskning. Det är
så orimligt, att det af en förnuftig läsare aldrig kan tros vara sådant,
om det icke anföres här ord ifrån ord, ty annars kunde jag anses för
den, som vrängt eller bortblandat hans mening. Det lyder så: „l:o
I förtroende sagdt, min herr logicus, så slösar min herre med sitt
fullmägtigskap för herr prosten, ty han besvarar med stillatigande
alla de grofva och skamlösa utlåtelser, som herr prosten i sin skrift
beskylles nyttjat, och således tagit sak på bak och borde blygas, ty
hvar förnuftig man finner, att herr prostens utlåtelser, som i Dagligt
Allehanda äro brukade som herr prostens egna ord, äro oanständigt
och lagstridigt af honom utkastade“. Se detta är nu första
argumentet. Förstår du det, min läsare? Hvad vill nu hela denna långa
rimsan säga? Eller läs å nyo denna mening; så har jag fått göra och
är ändå lika slug, hvad dess auktor menar dermed, såsom först: hvad
är det för idé, att Logicus slösar med sitt ftillmägtigskap för mig?
Har han då gått vidare, än hans fullmagt sträcker sig? Har herr
kommissionären sett den? Jag hafver väl aldrig utgifvit någon,
hvar-ken munt- eller skriftligen, och derför har den aldrig kunnat
öfver-skridas; eller är meningen den, att han varit för mycket god
fullmäg-tig? eller huru har han slösat med sitt fullmägtigskap? Men kanske
det följande upplyser denna gåta; jo, det heter: ty han besvarar med
stillatigande alla de grofva och skamlösa utlåtelser, som jag i min
skrift beskylles nyttjat. Håll upp nu åter min läsare; på hvem syftar
det ordet han? Det tycks vid första påseende syfta på mig, som näst
förut nämnes, att jag med stillatigande besvarat alla de grofva och
skamlösa utlåtelser, som jag beskylles hafva nyttjat; då vore det ett
slags beröm för mig att med tigande hafva besvarat skamlösheter af
min kontrapart. Men hvem är det? Herr lagman Antonsson? — då
kallar hans kommissionär sin principals utlåtelser för grofva och
skamlösa. Så hård rubrik har jag aldrig vågat mig att sätta på hans
inkast, så mycket värre passa de sig för hans egen kommissionär. Det
vore visst att på det svåraste slösa med sin principals fullmägtigskap.
Nej, icke måtte det vara meningen. På hvem syftar då han? Det
måtte vara herr Logicus, som med stillatigande besvarar mina skamlösa
utlåtelser. Men huru hänger det åter i hop? Han kallas ju min
full-mägtig, icke kunde han besvara sin principal. Fullmägtigen bör ju
försvara och icke besvara principalen, och allra minst gör han skäl
för fullmägtigs namn, om han försvarar mig med stillatigande. Nej,
icke rimmar det sig heller. Jag faller derför ändteligen på den
tanken, att det ordet han måste syfta på herr lagman Antonsson. Men
jag måste nödvändigt sist komma på denna uttolkning, ty både
Logicus och jag stå nämnda närmast till pronomen relativum, och herr
lagmannen i föregående mening är så väl genom punkt som ny rad
alldeles skild ifrån denna. Låt se, om vi då får bättre mening? Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
