- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
64

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Resa till Norge.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tablåer, föreställande tavlor av Tideman, tror jag. Allt
detta var ju mycket roligt, men man kom alltför sent i säng,
sedan man, varm och trött, plaskat sig hem genom regnvädret.

En familj minns jag särskilt, därför att flickorna voro
skönheter, varenda en. De hette Dahl. Den äldsta, som
var mycket sjuk, låg mest på en schäslong på verandan. Men
de andra verkade friska och glada, dansade och roade sig
och voro helt enkelt praktfulla att se på. På senare tid har
jag fått åtskilliga norska vänner, och min sympati för de
norska damerna har bara ökats med varje nytt besök. De
ha något så fullkomligt naturligt, spänstigt och personligt över
sitt väsen, och så äro de ofta så vackra, av en skönhet, som,
också den, är personlig och tilldragande. Även deras sjungande,
käcka, nästan litet förmätna språk, fritt från varje spår
av sentimentalitet, tilltalar mig. Jag känner mig hemmastadd
i deras sällskap och blir glad i samvaro med dem. Kanske
för att de nog innerst äro mera livsbejakande och »frejdiga»
till sin natur än vi svenskor. Jag har faktiskt aldrig träffat
en norska, som »gnällt» över livets motigheter.

Min far, som den tiden inte alldeles gillade Norge, skrev
ofta till mig under Modumvistelsen och uppmanade mig att
hävda min svenskhet, inte glömma att jag var svensk, inte
låta någon »trampa mig på tårna.» Det var överflödiga
förmaningar. Jag har inte ett enda tråkigt minne från denna
första sommar i Norge – annat än att jag kom hem lika
klen som då jag reste.

I Kristiania möttes vi av min far, och där stannade vi
ett par dagar, sågo på staden och gjorde utfärder i omgivningarna.
Bäst minns jag ett stort, vackert hus i en trädgård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free