- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
181

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Köpenhamn hade jag ådragit mig någon plågsam förkylning
och var inte värd många ören.

Jag bodde hos våra gamla vänner, de älskvärda Vilhelm
Bissens över natten, i deras ytterligt gammalmodiga och
gyttriga våning vid Langebro. Där luktade alltid danskt
»surbröd» i den lilla mörka tamburen och inne i matsalen, bland
stora flaskor florentinskt vin, som alltid stodo uppradade på
buffeten, hade de placerat en väldig glasburk, fylld med
vatten, och innehållande några ohyggliga reptiler –
salamandrar eller kameleonter, som voro hemtama och
fasaväckande. Men familjen fiskade kärleksfullt upp dem – som
korvar ur spad – och lät dem kräla omkring på matbordet.
De kunde inte förstå, att jag inte fann dem »söde». Men
så långt förmådde omöjligt min vänskap att sträcka sig.

Nästa morgon, då jag skulle resa vidare, var jag så sjuk,
att den snälla fru Anna Bissen rådde mig att vända om
hem. Men min stolthet förbjöd mig det. Det skulle ha
varit att affischera ett ömkligt fiasko. Och jag såg i
andanom alla vänner och bekanta rygga av förvåning med
den gement oskyldiga frågan färdig på läpparna: »Har du
inte rest än

Nej! Jag måste iväg och jag kom iväg, fast på något
skrala fötter, och min ankomst till den sköna synderskan vid
Seinestranden var något duven.

Den snälle Gunnar Wennerberg var oss till mötes, vi
följdes alla tre till det lilla hotell i Rue St. Roch, där vi
beställt rum, och sedan gingo vi tillsammans ut för att få »en
titt på sta’n».

Varför har jag alltid haft en så olycklig benägenhet att
ställa mina förväntningar allt för högt? – Inte längre än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free