- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
197

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pensionsliv och atelierarbete.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vinkaraffinerna med friskt vatten, som skvalade ymnigt ur
vattenledningen.

Vi beslöto oss alltså för Boulevard Batignolles, ett av de
mest banalt ovårdade och karaktärslösa stråken i Paris. Jag
fick ett minimalt rum 5 trappor upp mot en gata, men nästan
i hörnet av boulevarden, och det hade en balkong. Det
bestämde mig. Jag har alltid haft en stark förkärlek för
balkonger. Det hjälper en att inte känna sig så instängd, ger
en tillfälle att se en massa saker, som passera på gatan, och
liksom ökar rummets utrymme. En klar oktoberdag flyttade
jag alltså dit upp efter ett varmt farväl till M:me Borget,
som snart skulle lämna Paris för att resa ner till sin villa i
Cannes. Man var åter, helt plötsligt, en fattig »étudiant».
Jeppe hade vaknat ur sin dröm och förstod alldeles tydligt,
att han inte var någon herreman.

Det fanns en hel del svenskor i pensionen. Den jag
genast fäste mig vid, var en av mina grannar där uppe i
höjden – en ung sångerska, Ida Moritz, som studerade för den
berömde sångpedagogen Delle Sedie.

Litet längre bort i korridoren studerade en annan ung
svenska, Agnes Wiksell. Dessa två sjöngo oftast samtidigt
– den ena Aida och den andra Amnéris. Det verkade ju
onekligen ganska fylligt, att få höra båda de kvinnliga
partierna utföras på samma gång, men ibland var det något
ansträngande.

Förresten genljödo alla korridorer av sång och pianospel,
genom vilket en och annan intensiv violinton försökte borra
ett litet hål. Nåja – man vänjer sig vid allt.

Vägg om vägg med mig, men med ingång ute i den stora
vestibulen, bodde Alfred Wahlberg, vår berömde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free