- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
213

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nike och flickorna Sand. Théâtre Français.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grepp om diktion. Här förstod man visserligen allt som
sades. Varje ord föll som modellerat, mjukt, men ändå
tydligt, och dock var vartenda ett liksom inskrivet i en cirkel av
konvention och konstlad effekt, som kom varje fras att verka
något slags medveten onatur eller aristokratisk affektation.
Jag visste redan, att man inte fick skorra på r i Théâtre
Français liksom också i musikkonservatoriet. Det hade jag
lärt mig av Jeanne Granier i Barbe Bleue. Hon säger där
med hårt rullande r: »Je crains la mort!» Varpå domaren,
som dömt henne till döden, anmärker: »Ah – elle vibrre
comme au conservatoire!» –

Men hela detta sätt att tala slog mig som något underligt
uppkonstruerat. I början. Innan jag lämnade teatern, hade
Mounet Sullys storstilade och förnäma konst helt betagit mig.
Det är ett faktum, att han överdrev. Hans manierism var
påtaglig, och i vissa förtvivlans stunder rent av vrålade han.
Men jag har helt nyligen hört en modärn ung konstnär göra
detsamma. Det var den unge skådespelare, som utförde
Golems roll i det judiska sällskapet Habima. Även han
vrålade av en maktlös förtvivlan, som trängde rakt till åskådarnas
hjärta, och det trots den nästan groteska masken och
situationen.

Mounet Sully var absolut övertygande i sina stora moment,
och hans underbara makt över stämma, tonfall, rytm och
gester, hans förståelse för dramats piano och forte, gav
skådespelet dess rätta ljus- och skuggvalörer, var stor konst, trots
maneret.

En dag, på tal om Oedipe Roi, kom jag att nämna för
M. Amic, som kände honom sedan gammalt, om den lätthet,
varmed Mounet Sully – sedan han blivit blind och faller i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free