- Project Runeberg -  Carlstads Stifts Herdaminne / Första delen /
77

(1845-1848) [MARC] [MARC] Author: Johan Hammarin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1/5 1805. Ledamot af Nordstjerne-Orden 1809. Dog på
Ekenäs den 18 April 1829, och blef i Kilns Kyrka
begrafven den 28 i samma månad, Kyrkoherden i Kila,
Contracts-Prosten A. Lignell, höll öfver honom
Likpredikan, och Kyrkoherden i Hesselskog, ContractsProsten A.
Hammargren, parenterade öfver honom på Latin den 20/9
1830 på Gymnasii öfra Lärosal.

Af de många Griftqväden som egnades Bjurbäcks
minne förtjenar följande, författadt af Theol. Lectorn J. G.
Waldenström, att här intagas:

Döden har fångat sitt rof, det ädla af segraren fälles,
        Axet med ymniga korn plockas af skördaren helst.
Ser du ett renare sken af det eviga glimma i stoftet,
        Tro ej förgängelsens hand skonar den strålande glans.
Präglen af högre natur, djupt tryckt på menskogestalten,
        Manar den väldige blott, hejdar ej krossande arm.
Väl jag det vet, du bäfvade ej för spöklika gästen,
        Länge väntad han kom, bjöd sig till himlen igen:
Ty på jorden du stod ett tempel från urminnes guldtid,
        Uppfördt i ädlaste stil, väggen af inskrifter full.
Men för dess dristiga form för kort var nutidens måttstock,
        Och dess hieroglyf lyddes af ingen kanske.
Derföre ville du hän. Det stormande, brokiga lifvet
        Var dig en öken blott, saknande skönhet och lif.
Fann du i den en oas, du flydde med hast i dess fristad,
        Gömde ditt värde och dig undan den hvimlande hop.
Öfvade der ditt ljufvaste kall, lik vattnande ådran,
        Kring hans osedda bädd yppig är ängarnes duk.
Derföre mången ännu välsignar den gifvande handen,
        Vet ej ännu hon är kall, vet ej ännu hon var din.
Varmt var ditt nit för sanning och rätt, för christelig enfald,
        Dansen du älskade ej inför den gyllene kalf,
Var ej ditt ansigte rent, så rent som en döende oskulds?
        Stämman ej andeton, mild som en hviskande fläkt?
Hyddan åldrig och svag, men hjertat ett frö under drifvan,
        Som vid vårdagens sol vaknar till lifvet igen?
Zion länge dig mins, den trogne väktarn på muren,
        Hjorden glömmer ej snart herden med lockarne grå.
Vännerna glömma dig ej. Den minnesrunan i hjertat
        Bleker ej tiden ur, fyller ej blödande drag!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:30:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/carlstadsh/1/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free