Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wisnums Prosteri - Kyrkoherdar i Rudskoga - Nils Eleazar Sundelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moderna språken, Tyskan, Franskan och Engelskan, och
gjorde deruti ovanliga framsteg. Men han fick med det
samma en sådan smak för den dåvarande Franska
Litteraturen, att han icke mer passade för det verksamma
lifvet. Fadren satte honom först som lärling på ett
Apothek i Stockholm, sedan som skrifvare på Lands-Contoret
i Örebro, och sluteligen, sedan han med goda
betyg genomgått lärocursen i ett handelsinstitut, till
bokhållare i ett handelshus: men den drömverld, i hvilken
han var inkommen, genom idkelig läsning af de franska
Belletristerna, kunde ej sämjas med civila göromål. Han
beslöt derföre att välja ett stånd, der han ostördt kunde
få öfverlåta sig åt sin outsträckliga läslust, och lemnade,
fadren oåtspord, sin handelscondition. Efter att någon
tid hafva uppehållit sig hos en äldre broder, som då var
Bruksprest på Löfstad, begaf han sig till Upsala, der han
blef Student 1767. Fadern, som i förstone var missnöjd
med hans förändrade yrke, lät dock snart försona sig
och kallade honom till medhjelpare. Han prestvigdes
den 5 Novemb. 1773. Förordnad till Nådårsprest i Torp,
efter Prosten Uddo Ullman, blef han gift med dess
dotter Anna Lisa Ullman. Extr. Bat.-Predikant vid Nerike
och Wermlands Regemente 1779. Blef Comminister i
Bro och Huggenäs den 27/8 1783; tillträdde den 1/5 1784.
Denna tjenst var då den minst indrägtiga i Stiftet och
hans inkomster förbättrades föga, då han den 11/12 1789
blef Comminister i By och Ny, der han tillträdde den
1/5 1790. Endast genom det han emottog till undervisning
andras barn, blef det honom möjligt att försörja
sig och de sina. Hans lycka var, att han egde en hustru,
hvilken med lika nit som klokhet skötte både den inre
och yttre hushållningen, så att han fick sitta ostörd i sitt
rum, med sina böcker, pensionärer och predikningar. På
de sednare använde han ett otroligt arbete, icke blott att
författa, utan ock att memorera dem. Begge delarna
skedde alltid högt med ljudelig röst, i afsigt att upphjelpa
sitt af naturen tröga uttal. Han lyckades ock genom
ihärdigt arbete att så upphjelpa sin talorgan, att han
ansågs som en af sin tids bättre predikanter. Aflade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
