Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 INLEDNING.
var det lif i gubben, där han satt; ty hans själ var städse ung
och liflig, fastän hans kropp var utsliten.
Björns bror hette Alf och rådde om den lilla bondgården,
som han bebodde. Han hade en snäll hustru vid namn Stina
och de hade tillsammans fem barn: Frida 18 år, Elsa 16 år,
Rolf 15 år, Sigurd 12 år och Thyra, ett litet knyte om fem
år, hvilka alla i farbror Björn hade sin bäste vän.
Gubben Björn var omtyckt af alla, som kommo i beröring
med honom, och det gjorde de flesta i byn, hvilken låg tätt in-
till Brogård, som Alfs gård hette. Och när om söndagarne
Björn kom till kyrkan, hvilken låg midt i byn på en kulle
omkransad med björkar och askar, sågo alla upp på den
höga nu något böjda gestalten, där han gick fram på gången
och satte sig i Brogårds bänk.
Och så hände det en dag, att kyrkvaktaren dog och en
annan skulle väljas af församlingsborna. Sällan har väl ett
val utfallit så enhälligt. Alla röstade på Björn, hvilken äfven
åtog sig kyrkvaktarebefattningen och var glad öfver att nu få
sig en inkomst och ett arbete, som han kunde sköta.
Glädjen har en förunderlig egenskap att verka föryngrande
på människosinnet. Gubben Björn kände sig äfven föryngrad,
när han väl blifvit vald till kyrkvaktare. Nu behöfde han ej
lefva som på nåd hos Alf. Nu hade han sitt eget boställe och
nu skulle han lefva för sig själf, menade han.
Men så kom tanken på brorsbarnen, från hvilka han hade
svårt att skiljas.
— Jag träffar dem, när jag går ned i slöjdstugan, tänkte
han, ty med slöjden skulle han i alla fall hjälpa sin bror.
Därtill hade han ju god tid. Ty hans tjänst gjorde honom
icke mycket bekymmer. Han skulle ju blott ha kyrknycklarna
i sin vård, klämta till helgsmål om lördagsaftnarne, sopa kyr-
kan en gång i veckan och så gå med håfven om söndagarna,
då han äfven skulle ringa.
Men Alf och Stina ville ej släppa Björn ifrån sig. Hän
skulle väl kunna bo hos dem, fastän han blifvit kyrkvaktare,
menade de, och fastän Björn ej ville låtsas höra på det örat,
så önskade han likväl inom sig, att han skulle få slippa flytta;
ty barnen — ––– barnen–––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
