Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄXAN I RONGSTED. 85
— Liksom flockar utaf snö komma de, sade Mæstel, hvil-
ken ännu var kvar på gården och tittade ut på den ena af de
sig närmande skarorna, hvilkas steg mot stengatan redan myc-
ket tydligt hördes.
— Nå kom då, flicka, ropade Marjo, som var rädd för, att
Mimmi skulle komma tillsammans med svenskarne och för dem
förråda bakhållet.
Caro trängde emellertid tillbaka häxan och var den sista i
dörren. Då han nu tittade utåt, såg han tydligt den ena af
de svenska skarorna.
— En af dem skall dö, sade han och drog fram en pistol
samt riktade utåt och tryckte af.
Men flintan gaf ej eld mot stålet, eller med andra ord pi-
stolen klickade och som han för sin egen säkerhets skull icke
tordes dröja kvar längre, drog han sig med en ed på läpparne
tillbaka och försvann bakom den lilla dörren, som han slöt
efter sig och — Mimmi var ensam på gården.
Hon tittade åt båda håll utanför gården och såg de ståt-
liga carolinerna komma och hon tjusades af anblicken däraf.
— Ja, där komma de, tänkte hon, de svenska soldaterna.
Hvilken hållning, hvilket skick i deras gång och huru glada
och trofasta de se ut. Det syns, att de äro goda kamrater sins-
emellan, det syns äfven, att de med ädelt allvar sköta sitt kri-
garekall. –––Skall jag för dem yppa anslaget mot deras ko-
nungs lif? — *—■ Skall jag störta Marjos band och bringa det
i fångenskap? Nej! — Jag vore då en dålig danska! — Jag
älskar mitt fädernesland — och kanske Marjos vänner verkligen
af patriotism handla, som de göra. — De skola få vara för mig
och sköta sig själfva; men aldrig skola de kunna förmå mig att
döda en människa lömskt, äfven om den vore en ovän till mig
eller mitt land. Öppet och ärligt må allt vara. Hjälp mig o
Gud och styr mina handlingar, suckade hon.
I detta ögonblick möttes två svenska korpralskap på gatan
midt för käflargården.
Från höger kom vår gamle bekante, den lustige korpral
Kula med sina män.
Det var han, som den dag, då kung Carl var på björn-
jakten i Södermanland, samma dag som kungen blef delgifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
