- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
281

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRISKT MOD, I 60SSAR BLÅ! 281
Vakteldar tändes här och där och säkra posteringar utställdes.
Annars fingo trupperna hvila med undantag’ af några hundra
man, hvilka hade fått befallning att, så godt sig göra lät, istånd-
sätta Narvabron.
Ryssarne voro i grund slagna, endast högra flygeln höll
ännu stånd, men den vacklade och var färdig att falla hvilket
ögonblick som helst för Stenbocks styrka, hvilken ännu växlade
ett och annat skott med denna flygel.
Konungen kasttade sig ned på sin på snön utbredda kappa
invid en vakteld occh lät den trogne Hultman servera sig litet
mat samt vatten ur en silfverbägare, hvilken taffeltäckaren
ständigt för konungens räkning bar i sin ränsel.
Knappast hade emellertid konungen hunnit föra maten till
munnen, förrän det anmäldes för honom, att en Parlamentär
från fiendens högra flygel anländt och begärde företräde.
Konungen befallde, att budbäraren genast skulle framföras
till honom; och liggande framför vaktelden mottog han det
ryska sändebudet, hvilket ankommit för att anhålla om dag-
tingan.
Kung Carl hörde lugnt och stillatigande på, hvad parlmen-
tären hade att anföra, till dess att denne började tala om vill-
koren, då konungen genast afbröt honom med dessa ord:
— Villkor! — De fångar, som blifvit tagna, skola skänkas
lifvet. Några vidare villkor kunna icke komma i fråga!
Parlamentären red tillbaka till sin befälhafvare, men åter-
kom efter en kort stund med den förklaringen, att, hur hårdt
det än vore att behöfva ingå på konungens villkor, den högra
flygeln likväl måste samtycka till desamma till följd af sin
olyckliga och inklämda ställning.
Konungen reste sig då upp och befallde fram Brandklip-
paren, den berömda häst, som han ärft efter sin fader, samt
satte sig i sadeln och befallde, att ryssarne genast skulle aftåga.
Kapitulationen för den högra flygeln blef genast under-
tecknad och nu blef det en underlig syn att skåda de massor
af människor, som i stora flockar myllrade fram ur kojor och
löpgrafvar för att inför konungens fötter nedlägga sina vapen,
under det att de sänhte sina blottade hufvuden mot jorden och
bådo om sina lif, hvilka konungen äfven skänkte dem samt
36
Carolinens minnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free