Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 CAKOLINENS MINNEN.
det var Harald, som stod lutad öfver henne, hvarför hon, öfver-
tygad som hon var, att döden nu var henne nära, hviskade:
Farväl, min Harald! Glöm din Emma, din obetänk-
samma fästekvinna.
Konungen rätade då ut sig från sin framåtböjda ställning
och sköt med högst egen hand Harald fram till Emmas läger.
Harald, som hade uppfattat Emmas ord, svarade:
— Du får ej dö ifrån mig, min älskade.
För sig själf tilläde han:
— Ack, jag dåre, som ej insåg, att hvad jag tog för en
drömbild var min egen, älskade fästmö.
— Nu är första förbandet pålagdt, sade fältskärn.
—- Godt, svarade konungen.
Därpå tilläde han:
Lyssnen noga på, hvad jag nu befaller: Denna unga
kvinna, hvilken klädd i krigsmansdräkt äfven uppfört sig såsom
en ärlig krigare, skall redas ett höfviskt läger, hvilket noga skall
bevakas, på det att den sjuka ej må störas eller på annat sätt
skadas. Hennes sjuktält skall bevakas så, som om i det samma
befunne sig en hög person. Allt, hvad som kan göras för att
rädda hennes lif, skall göras och intet underlåtas. Finnes en
varm gnista kvar hos henne, må man blåsa på den, att den
flammar upp och den hjältemodiga kvinnan åter må komma
till lif.
Efter denna befallning bars Emma ut ur det kungliga
tältet och fördes in i ett officerstält, hvilket beredvilligt utrym-
des af dess ägare, alldenstund konungen var så mån om den
unga kvinnans lif. Detta tält bevakades på sätt, som konungen
befallt och den ömmaste vård lämnades äfven den sjuka.
Konungen blef åter ensam i sitt tält — ensam, ehuru
tvenne lefvande varelser voro därinne. Men dessa varelser räk-
nade han endast som skuggor af sig själf, till den grad trogna
voro de honom. Den ene af dessa varelser var Hultman och
den andre Pompe.
Konungen blef underlig till mods. Han satte sig vid bordet
och stödde armbågen mot detsamma samt pannan i handen,
under det att Pompe lade sitt hufvud i hans knä och med sina
trogna ögon blickade upp på sin mäktige herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
