- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
414

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

414 CAROLINENS MINNEN.
Piper tystnade genast och såg med förvåning på konungen,
som så litet frågade efter tillståndet i lägret. Han tänkte icke
på, att konungen själf var så godt som otillgänglig för hungerns
fordringar och törstens brand och att konungen med ett ord
sagdt var en järnnatur, hvilken fordrade, att hans män skulle
vara lika härdade.
Piper öfvergick emellertid omedelbart till rapporterna. Af
dessa var en af glad natur och en annan af sorglig; men båda
syntes i lika liten mån göra intryck på konungen.
Den glädjande rapporten var, att Dünamünde dagtingat
med stora förråd af artilleri och ammunition. Den sorgliga
var, att Schlippenbach, som sökt hejda en i Lifland inträn-
gande armée från Ryssland, blifvit i grund slagen vid Erast-
fehr och att Ryssarne nu hotade att öfversvämma hela landet.
I lägret var det stor oro öfver denna underrättelse, men
konungen fann det hela vara en småsak, ej värd att fästa sig
vid. Han föraktade ryssarne och skulle ge dem sin beskärda
del, sedan han först talat ännu ett ord med konung August.
Den polske konungen darrade på sin tron och sökte alla
utvägar att på diplomatiskt sätt kunna hejda sin fiende, hvil-
kens svärd syntes vara tveeggadt oéh hvilkens krigsrörelser
voro så snabba, att man ej kunde vara säker om att sitta i
lugn och ro i ena ändan af riket, då kung Carl var långt borta
vid motsatta gränsen. Som en stormvind ilade kung Carl fram
och störtade alla hinder i sin väg. Hans kraft var öfvernatur-
lig och hans tankar ogenomträngliga.
Ett visste dock konung August: att kung Carl var alldeles
otillgänglig för diplomaternas föreställningar.
De närmaste befallningarne, konungen gjorde, voro, att
fem regementen beordrades att gå öfver gränsen för att upp-
rätthålla förbindelsen med Hummerhjelm samt att de öfriga
trupperna fingo order att gå till Goldingen och där taga vin-
terkvarter, där konungen äfven ämnade uppslå sitt högkvarter,
hvarför han själf äfven red dit.
Konung August kände sig emellertid mycket illa berörd
af de svenska truppernas närhet och då han fullkomligt miss-
tröstade om att medelst främmande makters bemedling kunna
få tvisten med kung Carl utjämnad, så uppfann han ett annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free