- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
565

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID LESSNA. 565
stein. Nu är det jag och inte du —- hm! — ni, som får
göra honnör!
— Lefve konung Carl XII, ropade den på fältet utnämnde
löjtnanten och viftade med sin hatt.
— Lefve konung Carl XII, upprepade tusende munnar.
Nu fortsattes tåget till det rika Ukraine — och väl
komna dit blef det vid det första bivuakerandet fest kring
Mimmis marketenteri. Det var den nyutnämnde löjtnant
Falkenstein, som lät sina surt förvärfvade fyrkar dansa för
att låta sin pluton dricka kungens skål.
Och konungens skål dracks äfven upprepade gånger, men
lika många gånger dracks den nyblifne löjtnantens. Och han
å sin sida tömde flera bägare för sitt manskap och för hela
den svenska arméen.
Det var också mera allmän glädje i hären än förut. Nu
hade man hunnit ur ödemarken och nu hade man tillgång till
mat och dryck.
— Skål för vår löjtnant, ropade Harald, som jämte Arvid
var med i dryckeslaget, där Kula syntes vara kustos näst löjt-
nanten själf.
— Ja, skål på dig broder löjtnant — aj för fan — nådig
löjtnanten — — — nej : Gud bevare löjtnanten, väsnades
Kula, som inte lätt kunde glömma, att löjtnant Falkenstein varit
en nummerkarl i hans korpralskap.
— Skål, mina käcka gossar, svarade Falkenstein.
Och så blef det ett sorl af röster; alla pratade på en gång-
tid dess att löjtnanten på Kulas begäran talade om något från
sina äfventyr i Afrika, till hvilka vi för en stund vilja lyssna:
— Vi fortsatte vår resa, berättade löjtnant Falkenstein för
sina lyssnare, fortsättande en skildring af ett äfventyr, med
största skyndsamhet af fruktan att eljest bli öfverfallua af om-
kring fyra hundra araber, som vi spårat i trakten. Af denna
orsak valde vi ej heller den vanliga vägen utan tågade midt
igenom öknen öfver steniga nejder och små höjder, hvilka alla
lida fullkomlig brist på vatten. Intet träd fanns där, ej heller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free