- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
769

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JULAFTONEN PÅ DAHLBY. 769
Väpnaren gick åter till fönstret och andades på det, så
att han kunde se ut.
— Nå, frågade majoren.
— Det är två ryttare, som hålla på gården, sade Hadar.
Den ene har stigit af hästen; men Karo vill inte släppa fram
honom.
— Två ryttare! Förnäma gäster således. Skynda dig ut
Hadar och bjud dem hit in! Hvissla då på hundrackan!
Skynda dig. Helt visst är det några, som rid;it vilse.
Hadar var redan ute. Han hade lämnat dörren öppen
och det hördes in, hur han sade :
— Där är stallet! Foder finns på skullen.
Strax därpå kom han in och ställde sig som på post vid
dörren, genom hvilken kom in en carolin i full uniform.
— Otto! utropade jungfru Elsa.
— Otto! utbrast jublande löjtnant Sivard Gyllensvärd.
— Otto! sade den gamle majoren rörd. Nu hvilar him-
lens nåd öfver mitt hus. De mina samlas åter hit kring mig,
att jag ännu en gång må se dem, jag älskar högst af alla,
innan jag af reveljen därofvan kallas upp till henne, som gått
mig dit i förväg. — Välkommen hem och god jul Otto!
Hadar hade emellertid hjälpt öfverstelöjtnant Gyllensvärd
’ ban hade stigit i graderna — af med kappan och mottagit
hans värja.
God jul, fader, och I alla, sade nu Otto Gyllensvärd
och gick fram till bordet. Mistar jag mig eller är det Sivard,
som sitter vid min fosterfaders sida?
— Du har rätt pojke. Det är Sivard, svarade majoren,
som fortfarande kallade sina fostersöner pojkar.
Otto skakade nu hand med alla.
— Hvarifrån kommer du, frågade majoren.
— Från Norge.
— Dit ämnar sig just Sivard. Stackars pojke. Han har
varit rysk fånge i Sibirien, men rymt därifrån. — Ja, ja, det
där får du höra sedan, Otto. Och nu är han på väg till Norge
för att åter tjäna kung Carl.
— Konungen behöfver ej mer din tjänst, sade Otto doft.
— Hvad vill du säga, utbrast Sivard.
Carolinens minnen. 97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0835.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free