- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
59

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ägde jag ett bröd att räcka
Åt de kära munnar små,

Som sin purpur mot mig sträcka,

Skulle jag med eder gå:

Men hur hela världen larmar,

Som sin frihet återtar,

Hålla mig små trinda armar
Här i fångenskapen kvar.

Nybom däremot, som helt nyss så stolt och käckt
tillropat sina kamrater och hela svenska folket: Sverige,
hvi dröjer du än ? som ropat detta till vapen för
broderlandet:

Män, pengar, vapen lägg som offer neder
Du svenska folk på Danmarks härd —

har endast en svag ursäkt "att komma fram med i det
farväl, han sänder en till Danmark uttågande landsman:

Gärna följde jag, men fjättrad, arm,

Har jag vuxit fast vid fosterjorden;

Sångens oro vaggar i min barm
Och med feberlågor fyller orden :

Sångens stormar i en mänskosjäl
Kände, lycklige, ej du — farväl!

»Sångens stormar» hade måhända kunnat stillas i
det värkliga lifvets dust, i spelet om lif och död på
fullt allvar vid Dybbels skansar och i Sundeveds by.
Man kan förstå en man som Goethe; det är konsekvens
i hans ord och i hans handlingssätt; då hela Tyskland
uppflammar i patriotism och nationalkänsla, förblir han,
som bekant, ensam stum; ej en dikt, ej en sång finnes
af honom, med hvilken han skulle kunnat elda sina
landsmän till striden emot Napoleon. Detta är vid
denna tid ett fanomen, och han förklarar det så: »att
skrifva krigssånger och själf sitta i min kammare —
skulle det likna mig? Ute vid bivuaken, där man om
natten hör de fiendtliga förposternas hästar vrenska, där
skulle jag kunnat hafva lust därtill. Men det var ej
mitt lif och min sak — det var Theodor Körners.
Honom kläda hans krigssånger förträffligt. Hos mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free