Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig öfver denna, lät ej sin enskilda känsla bli
förhärskande, utan grep med denna till grundval så att säga
den allmänna landssorgen i dess skönaste uttryck och
gaf den så i förening med sin egen upphöjda smärta en
form, som nästan synes förklarad.
Vi anföra denna dikt i dess helhet:
Uplands ungdom, hvar är den vän du söker?
Tårar genomskimra som stjärnljus fästen,
Och ett tåg af toner i dystra välljud
Möter vårt öra.
Dödens makter har härjat i kungens salar —
Blixten tändt; den ädlaste stammen stupat:
Gustaf, Nordens, ungdomens, sångens älskling,
Sofver på båren.
Uplands ungdom får ej sin Balder åter;
Därför lysa tårar, som stjärnor, fästen,
Därför sångens Rachel i toner klagar,
Vill ej hugsvalas.
Kunde vi med blod ur vårt eget hjärta
Honom återköpa ur dödens rike,
Då med hela kärlekens eld vi gingo
Glade till offret;
Ty han var oss dyr som vår första kärlek;
Kungason, han sjönk uti folkets söners
Trogna armar, medan en broders ömhet
Log ur hans öga.
Dock, man köpslår icke med dödens allvar. —
Han, som sitter ofvan de ljusa skyar,
Väger vis, örobblig, på samma vigtskål
Lifvet och döden.
Har han bjudit, — böj dig att dö, du mänska l
Väl dig, om du mäktar, som denne yngling,
Kasta pilgrimskåpan af och med frigjord ande
Träda för domen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
