Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ofta nog i en fullblodig romantisk stämning, slutade
han gärna i det burleska, exempelvis som då han för oss
under vårt besök berättade följande:
»Åh 1848 — ja, då var det en af mina kamrater,
som skulle bli prest; så kommer han en dag och säger
till mig: »hör du, Nybom, jag är så orolig i kväll —
kom och ligg hos mig i natt.» — Jaha — jag gick
med, lät bädda till mig på soffan, och så sutto vi och
drucko toddy och rökte pipa — jag blef sömnig, och
vi lade oss, men . han tyckte ändå, att vi kunde röka
en stund till. Öfver sin säng hade han ett ur, som
hängde i en hårkedja med guldlås — en sådan där,
som fruntimren bruka ge bort; rätt hvad det var, knäpte
det i kedjan och låset sprang upp: »Nybom, sofver
du?» ropade han. — »Hur f-n skulle jag kunna sofva,
då jag ligger här och röker — hvad går åt dig?» —
»Nu dog min fästmö.» — »Din fästmö—har du någon
fästmö?» — »Ja, jag är förlofvad i Stockholm, något
har händt, — jag vill genast ta’ skjuts dit — har du
pengar?» — »Jag har sju riksdaler — men E. därinne
har just fått 200, låna af honom.» — Min vän fick
pengame och mina sju riksdaler med och reste.
Fjorton dar efter fick jag bref. — Hans fästmö hade
värkligen sjuknat och dött, och han hade öfvervarit
begraf-ningen. Han var förtviflad: »nu ger jag mig ut i
danska kriget,» skref han. Det gjorde han; han var med
och slogs och kom hem frisk och modig igen. —
Gud, och han var med på Fyn, då trupperna
afmön-rades,» och här kom Nybom in på en historia, som
han mycket gärna berättade, »— först kom de danske,
de var’ nog mycket bra och flinka med, men små och
rödblommiga som inspektörer vid Dingtuna — men så
kom de svenske — först kom skånska husarerna — och
så kom skånska dragonerna — herre Gud — så’na
karlar! — stora, svarta dj-r hvarenda en!» slutade han med
flammande pathos.
Efter det han talat litet om Danmark, och därvid,
i sammanhang med kriget, om de danska
folkhögskolorna, om hvilka han nyligen läst en uppsats, yttrade
han: »jag undrar rätt, om vi skulle kunna få ett Askov
till stånd? och när? — Se, vi här uppe ä’ nu tretio år
efter Skåne — och Skåne är tjugo ar efter Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
