Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna senare dikt betecknar det, som vid denna
tid mest, om ock långt ifrån uteslutande, behärskar hans
sinne: kärlek. Kärlek är det som en del af dessa
ungdomsdikter liksom ropar efter; aldrig finna vi dock hos
honom en enda dikt, ej ens i dessa ungdomsstycken,
där någon »ohöljd» kvinnogestalt framgycklas af en
osund fantasi, som så ofta fallet är hos Nybom; huru
eldig och glödande han än är under denna tid, utmärkes
han dock redan nu af denna manliga själf behärskning,
som aldrig förnekar sig hos honom, som vet att tygla
både känsla och fantasi och aldrig låter lidelsen skena
åstad med den måttfulla sansen. Den sedlighetskänsla,
som tillhör hans natur, är redan nu utvecklad och tillåter
honom aldrig att öfverskrida gränsen för det etiskt
sköna, äfveti om han i estetiskt hänseende med friska
tag slår öfver i bombasm. Kärleken är för honom —
åtminstone i dikten — ännu en abstraktion, liksom
de öfriga ideal, han besjunger: sanning och rätt,
frihet, m. m. Det är begreppet kärlek, om hvilket han
diktar; så t. ex. i detta sitt poem »Kärlek», infördt i
Hertha 1841:
Oordnadt chaos låg,
Utan gestalt,
Herran i kärlek såg
Neder — och alt
Antog en form och fick lif och ljud
Lutande pannan mot helig Gud!
Straxt emot skumhvit barm
Våg tryckte våg
Och med sin mjuka arm
Famnande låg
Kring om all världen — och sluter än
Jorden till svallande barm igen.
Kuttrande dufva satt
Stilla på gren,
Medan i sommarnatt
Flägten så len
Gick öfver källan i dalen fram,
Klättrade yr ifrån stam till stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
