Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ äger utrymme för kärlek och hopp, stod någonsin
ensam, hade hon äfven förirrat sig i det innersta af en
öken, eller stode han på en fjällspets med skyame
under sina fötter, eller stege han djupt ner i jordens
innandömen. Öfver alt, hvarthän än hans stig ligger, huru
hans öde än må gestalta sig, skall han känna sig
om-gifven af vänliga genier och erfara den lifvande fläkten
af deras vingslag, han skall drömma i *
skall skönhet uppenbara sig öfveralt, och skönheten är
den länk, som sammanbinder den lilla världen i tiden
med den stora världen utom tiden.––-»
»Hvad är drömmen?» frågar han i en dikt från
samma tid:
Och i ett lif så drömlikt töckenartadt, så oklart,
så fullt af ångest och suckar, finnes intet, som binder kvar;
i trånad efter att få dö låter han blicken tårfullt glida
öfver land och vatten:
Och uti månljust sund en enslig svan
I vemod simmar på sin stilla ban.
Hans blick Sr stum; och nu (förtäljer sagan).
Nu får han andas ut i säng och klagan.
Om ock hans lif förflyter utan sång,
Det smälter dock i välljud bort en gång
O, det är skönt, då dödens dimmor "tjockna
Att sjunga smärtan bort och sedan — slockna.
värld, skönare än denna.
»Hur drömmen är mig kär! Försonerskan,
Som jämnar lifvets dalar och dess branter
En dröm? Väl, hvad är lif och död då annat
Än dröm af hälften dikt och hälften sanning.»
Blek lyste månen på de stilla land
Och hvaije lundens krona stod i brand.
Tyst! Nattens genier sina öron låna
Åt skärans sång, den enkla monotona,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
