Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ej vår mening att förringa dess värde i och för
sig, ej häller dess användning, för så vidt den betraktas
som en ganska vacker hyllning åt Hans Majestät
Konungen och ej såsom folksång. Den skulle vara detta, för
så vidt det vore det förnämsta, ett folk bure på, som
framhålles i Wirséns dikt vid kung Oskars och drottning
Sofias silfverbröllop, nämligen att hvarje »själ, som
forn-svenskt gullren är, likt gyllne myntet kungabilden bär».
Men ett folk såsom sådant, hyser som bekant, i sitt sinne
en mångfald af ting, som till och med äro för det
högre än kungens bild, och en folksång måste vara
ett fulltonigt och ej ett ensidigt uttryck för, hvad som
rör sig därinom. »Ur svenska hjärtans djup» är en
officiel sång, men den har hvarken direkt blifvit skrifven
för eller vunnit genklang hos folket och sjunges säkerligen
högst sällan af detta; den är och blir ej folksång, hvarken
till spridning eller innehåll, och har aldrig varit, kommer
väl aldrig att bli för svenska folket hvad t. ex. Björnsons
»Ja, vi elsker», är för det norska, hvilken sång, född i en
politisk jäsningstid, i sig samlar och enar alt folkets
kärlek och framtidstro. Samma förhållande är det med de
dikter, som i andra länder vunnit den stora betydelsen
af folksång, stor, emedan den blir ett starkt nationelt
föreningsband — vi mena mindre de sånger, man kunde
kalla kungadikter, sådana som: Gott erhalte Franz der
Kaiser, Kong Christian stod ved höjen Mast, God save
the King, Partant pour la Syrie, och dylika.
Gå vi till Danmark, där Goldschmidt i »Korsåren»
ännu 1840 klagade öfver, att danskarne, oaktadt sin
»Kong Christian», ej hade någon nationalsång, så finna
vi några år senare, 1848, en dylik sång framsprungen
ur folkets midt. Det var ej ens någon af nationens
erkände diktare, som i folkets mun lade sången om »den
tapre Landsoldat», en sång, hvarmed landsoldaten drog
ut i kriget och med hvilken han återkom med segern;
det var en praktisk man, polyteknikern Peter Faber,
som i ett upprördt ögonblick blef »folkets röst», ty,
säger Borchsenius i »Fra Fyrrene» härom, »så
förunderligt slog denna sång an i folket, att den ej allenast
ögonblickligen blef, utan väl ännu kan kallas vår
nationalsång i hvardagslag, medan »Kong Christian» altjämt
häfdar sitt gamla rykte vid de stora högtidligheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
