- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
290

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig lika satiriskt om det då brukliga befordringssättetr
hvarvid de värkliga meriterna voro, för att begagna
den senares ord, »förb. lite vigtiga», i det den ärlige
veteranen blef förbigången och den fine »båldt insinuante
ädlingen, den snörde unge junkem» med de charmanta
egenskaperna, som smög sängkammarvägen, blef

— — — chef för corpsen,

Mannen där med silfverhåren
Blef i lederna.

Hånande yttrar Braun om den krigiska bildningen:

Det är: att skilja höger ifrån venster,

Den högsta ibland krigiska förtjänster.

Den högvälborne, som sig detta lär,

Skall säkert stiga högt som militär.

En officer vid denna tid fick, enligt Braun, under
den del af året, då han ingenting hade att göra, ej
ägna sig åt någon hederlig civil sysselsättning. Så
låter han i en skizz »Den nye öfversten» yttra till sina
subalterner: »Med ledsnad har jag hört, att herrarna
nästan samtlige befatta sig med landtbruk. Detta är
icke militäriskt, det undergräfver all esprit, all duglighet,

all exercislust.–-» En officer får vidare icke

»blanda sig i dagens politiska frågor,» —en officer »är
maktens värktyg — han skall lyda, men icke tänka,»
en officer får till slut »icke vara medborgare» — alt
saker, som just ej voro ägnade att väcka kärlek till yrket
hos en man med Brauns frimodiga och oförfärade lynne
och starka rättskänsla.

Hans ofvannämda skizz jämte den följande, »En
tjänstgörande major», tillhöra något af det ypperligaste,
som flutit ur Brauns penna, ej endast på grund af det
kulturhistoriska värdet, utan ock för det ädla varma
hjärtelag, som midt under all skaldens indignation
kommer honom själf att framstå hög och sann. Det som
harmar honom är den barbariska despotismen hos de
uppsatte och den rättslösa ställning, de underordnade i
förhållande till dem intogo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free