- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
305

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vämjelig framför alt annat; hon förefaller mig som en
värfvare och som en sådan skyr jag henne. Ett hjärta

— allenast ett, skall kvinnan eröfra; hvad skall man
då tänka om dem, som på en gång söka bestorma
tvänne, ett med hvartdera ögat, och förnya det på hvar
bal, på olika personer. Det är en styggelse 1 Märk!

att jag ej sagt alla, utan nästan alla.–->

Häraf framgår tydligt, att Braun i sitt innersta ej
är behärskad af den lättsinnets ton, han återger, och åt
hvilken han mången gång själf skattar i så många af
sina dikter; vill man finna det, som för honom stod
högst af alt — en ren och ädel kvinna, »guds
mästerstycke», sådant han tänkt sig det — då skall man finna
detta i sångerna till Hilma, där en sann och djup kärlek,
mäktigt, ja rent af gripande framväller.

* *

*



De flesta hafva sig helt visst bekant Wilhelm von
Brauns kärlekssaga, vemodig och i vanlig mening
sorglig, emedan den aldrig blef fullbordad genom de
äl-skandes förening, men dock så ren och skär och vacker
som en sådan någonsin af den störste skald kunnat
diktas. Den är vemodig, men ej tröstlös eller bitter,
och den vore värd att i sin tur besjungas, en äkta
»Hjalmars- och Ingeborgssaga» som den är, ehuru
förhållandet är omvändt, ty här är det hennes hastiga död
som andligen dräper honom, i det den med ens och för
alltid tillintetgör hvarje skymt af lifsmod och lefnadslust
hos den kvarlefvande skalden. Alt hvad finast och bäst
sprungit fram ur hans penna är ägnadt detta hans
kärleks föremål, som bekant hans kusin Ebba von Braun.

Den första dikt, han tillägnar henne, är enligt
Adler-sparre-Albano en från 1836, som bl. a. innehåller
följande vackra strofer, hvilka vi, då dikten ej finnes i
skaldens utgifna diktsamlingar, här meddela, emedan de
antyda just det, som för Braun utgjorde den högsta
grad af kvinlighet:

Frihetens sångarätt. 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free