Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lördagsklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Skälmar ha ofta en häpnadsväckande tur. Just
de dagarne kom till Stockholm en rik svensk-amerikan,
som ville bosätta sig i hemlandet. Han blef
förtjust öfver att kunna köpa det blifvande hemmet
fullfärdigt med ens. Genast vid första besöket i
villan uppgjordes köpet och följande dag erlades
köpeskillingen kontant.
— Men vaktmästaren! — han som skulle se till
villan i ägarens frånvaro — hade han icke något att
invända mot att den försåldes af en främling, sporde
grosshandlaren.
— Åh nej. — Ett förevisadt bref — naturligtvis
förfalskadt — från den verklige ägaren samt en
riklig dusör var nog för att mura igen ögonen på
vaktmästaren.
— Men, invände notarien, för en fastighetshandel,
om den skall lagligen uppgöras, erfordras vissa
papper, åtkomsthandlingar m. m.
— Dessa handlingar hade Flygert letat upp i
villaägarens skrifbord, och hvad som möjligen
felade, förfalskade han naturligtvis med känd och
bepröfvad skicklighet.
— Hm! Det där skulle inte gått, om vår firma haft
med saken att göra, mumlade notarien mellan
tänderna.
— Möjligt, återtog revisorn, men faktum är att
köpet skedde. Flygert stoppade pängarne i sin
ficka, och svensk-amerikanen flyttade in i villan,
förtjust öfver att ha fått en härlig bostad för
påtagligen mycket billigt pris.
— Anfäkta den bofven, brummade kaptenen, i
det han spädde på sitt glas. Men, min käre revisor,
det fins dock en sak i denna historia, som platt
inte går ihop med det andra.
— Hvad då? — —
— Jo det: Nyss, då vi talade om den skurken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
