Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
CHiusTiAN. För fan, än so’11? Jag har ju fått
dem så godt som till skänks. Vill du göra mig
ledsen? För en enda gång kan du väl låta din gamle
farbror vara wohlthäter, det händer, ta mig katten,
inte så snart.
vai.ter. Jag gör dig naturligtvis till viljes, när
du önskar det. Men — det var sant! jag lofvade
Linneus uttryckligen att vänta honom här och
tillbringa aftonen med honom.
Christian. Nå, då dröja vi tills han kommer
och gå ut tillsammans.
välter. Det var väl, att du inte kom hem
tidigare, annars hade din vanliga gifmildhet säkert förledt
dig till expenser.
Christian. Hur så?
välter. Här var på eftermiddagen en
ungdomsbekant och sökte dig. Han hette . .. vänta, jag skref
upp hans namn och yrke. (Tager en papperslapp på
bordet.) Frans Kullin, skådespelare!
christian. Åh, den narren! Nå, dot var skada,
att jag inte var liemma. Den stackarn hade kanske
inte fått middag.
välter. Han är då mycket illa deran?
Christian. I allmänhet har han det klent; för
öfrigt är han den lyckligaste menniska man kan
tänka sig; kär i sig sjelf och orubblig i tron på sin
förträfflighet som skådespelare.
välter. Ni hade varit kamrater, sa’ han.
Christian. Vid elevskolan, ja! Men han liksom
jag saknade gnistan; han blef inte annat än en
tarflig landsortsaktör, och jag slutligen en
nödvändighetsartikel vid den teater, der mina stoltaste drömmar
vuxit upp och ramlat; en stackars sufflör med klena
inkomster och ringa tack för sin möda.
Valter. Min käre, gamle vän!
Christian. Ah, jag är just inte att beklaga.
Ser du, jag vågar säga, att jag alltid älskade konsten
högre är mig sjelf, och det var min lycka. Svårare
är det för den, som blott lefver för sin fåfänga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
