- Project Runeberg -  Försök att förklara Caj. Corn. Taciti omdömen öfver Finnarne. Jemte en Öfversigt af deras fordna Widskepelse /
15

(1834) Author: Carl Axel Gottlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

Vi hafva således nu, hvad denna mening
beträffar — och till den följande skola vi snart
komma — bevisat, att den på mångfaldigt sätt blifvit
förvänd; och i stället att vara föiklarad, tvertom
blifvit gjord till en sammanhängande o
mening. Det kommer således nu turen till oss sjelfva,
eller det återstår oss, att försöka—om vi deraf kunna
göra en lyckligare explikalion än våra
föregångare-Vi skola derföre bemöda oss att förklara detta
på ett sätt, som, ehuru enkelt och simpelt, skall,
som vi hoppas, tillfredsställa läsaren, och åtminstone
visa sanning och sammanhang, i allt hvad Tacitus
skrifvit och menat. Ett sätt att se saken, hvilket,
vid första genomläsningen, genast framställde sig
som en klar tanke, för hvilken vi sedermera
fuu-nit flera än elt talande skäl. *)

Eldigt all sannolikhet, uppsatte Tacitus sin
berättelse om Finnarne, enligt hvad ryktet om dem,
genom Germaniska folkstammar, fört till
Romarnes öron. 2) Alt detta, enligt sin natur, försto-

tinsk utläggning af A. J. Valp v
tryckt i London 1821, 8:0, Vol. 7,
att förtiga flere andre.
Frans-minnen, som taga allting pä den
lätta sidan, hafva äfven i sin
öfversättning varit mera frie,
hvarigenom de fått den att
klinga bättre än mången annans ,
helst sedan de tillagt orden:
»pour et re heureux.«

1) Bland mångfaldiga andra
förklaringar, öfver dessa Taciti
tvetydiga ord och meningar, må
vi äfven anföra Juustens
anmärkning. Ej derföre som vore
den mera upplysande än de
andras, men emedan den, på sitt
sätt, är ganska originell, och
utgör , på sätt och vis , en
motsats till Bilmarks, och flere
andres. Ty sedan han talat 0111
en föregifven Finsk konung, be-

nämnd Rostiof, hvilken öfver
hela nordell var hcryktBd för
sina spådomar, sina hexcrier och
hemliga konster (och hvarföre
lian äfven efter sin död blef af
folket förgndad) så säger han i
anledning deraf: »quod igitur
Tacitus , Fimuis adversus deos
securos Juisse, scribit, falsitm
est. Aliter sine dubio de
Fin-nnrum ]>ietnte judicnturus
fuis-set, si, (/anm echementer
Rostio-fium sulim offendcrc timueriiit,
non ig/iorasset.« (Nettelbl.
Snhwcri. Bibi. 1 st. p. 9!).)

2) Man finu r af (lera ställen
lios Tacitus, det Romarnes
första beröring med de
Germaniska folkstammarna , åtminstone
nied de nordligare, liksom med
de Skandinaviska, torde, enligt
all sannolikhet, hafva skett sjö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cctfinnar/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free